onsdag 15 december 2010
Ouine, inlägg 1
Kant talade om medfödda åskådningsformer och kategorier som hjälper människan att strukturera sina sinnesintryck. Quine talar om ett kraftfält där våra sinnesintryck samordnas med allt annat som vi redan vet. Vad är egentligen skillnaden? Vilket synsätt tilltalar dig mest, Kants eller Quines?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror att skillnaden ligger i att Quine talar om att våra erfarenheter bestårt av sinnesdata, samtidigt som observationerna handlar om den fysiska verkliggheten. Alltså påverkas vår sinnesdata, våra teorier om verkligheten beroende på vad vi faktiskt observerat. Till exempel Matildas exempel med de gröna hundarna; om det skulle börja dyka upp gröna hundar skulle våra observationer förändra sinnesdata, eller vår “teori”. Quine talar också om att observationerna inte endast grundast på teori eller tidigare erfarenheter, utan vad som är teoretiskt möjligt. T ex att en grön hund hade kunnat godta, men inte en flygande grön hund. Det bör också tilläggas att, som Matilda sa, de påståenden vi gör om världen bör ställas inför “erfarenhetens domstol”.
SvaraRaderaKant däremot har som sagt en kunskapsteori som är en blandning mellan empirism och rationalism (som vi också diskuterat innan). Där menar han att vi aldrig kan ha någon kunskap om tinget i sig, d v s världen som oberoende av hur vi väljer att tolka de intryck vi får, är på ett visst sätt. Han menar också att upplevelserna får en struktur genom diverse begrepp, som antingen redan finns medfött eller skapas i vårt medvetande. Det här här jag anser att Quines och Kant skiljer sig.
Personligen måste jag säga att Quines synsätt tilltalar mig mest. Quine resonerar kring ett “kraftfält” där vår vetenskapliga kunskap kan jämföras med det centrum som är de fundamentala lagarna inom logiken och fysiken. Ett resonemang som intresserar mig och jag har svårt att till fullo greppa hans resonemang och synsätt; men detta gör det bara mer intressant.
Som jag ser det bygger båda synsätten på att vårat förnuft bearbetar alla intryck med hjälp av olika logiska regler. När vi ser eller hör något som vi inte förstår så jobbar förnuftet för fullt för att kunna förklara intrycket på ett logiskt sätt. Skulle man inte kunna säga att Kants teori om medfödda åskådningsformer så som tid och rum går att jämföras med Quines logiska regler? Skillnaden är att man enligt Quine redan har byggt upp en logisk värd i huvudet som man måste ändra på varje gång man ser något som inte stämmmer överens med bilden man har. Enligt Kant så är det inte själva världen som redan finns utan reglerna för hur vi ska tolka den. Jag håller med Kant eftersom jag inte anser att vi har en bestående bild av världen utan att vi alltjämt bygger på och förändrar vår världsbild med hjälp av våra olika sinnesintryck.
SvaraRaderaJag håller med Jonatan och tycker att du har resonerast mycket klokt. Men när det gäller det här stycket:
SvaraRadera"Skillnaden är att man enligt Quine redan har byggt upp en logisk värd i huvudet som man måste ändra på varje gång man ser något som inte stämmmer överens med bilden man har. Enligt Kant så är det inte själva världen som redan finns utan reglerna för hur vi ska tolka den. Jag håller med Kant eftersom jag inte anser att vi har en bestående bild av världen utan att vi alltjämt bygger på och förändrar vår världsbild med hjälp av våra olika sinnesintryck."
Håller jag halvt om halvt med. Att Quine redan har byggt en logisk värld i huvudet som man måste ändra på varje gång man ser något som inte stämmer, anser jag inte riktigt vara det han menar. Jag tror snarare att han menar, i likhet med Kants synsätt att förändra vår världsbild beroende på sinnesintryck, att man ska med hjälp av observationer och faktiska fysiska erfarenheter, “resonera” med sitt eget medvetande. Att man definerar sin “teori/världsbild” med hjälp sunft förnuft.
Skillnaden mellan Kant och Quine är att med Quines teori måste vi hela tiden ändra i vår redan uppbyggda logiska värld varje gång vi inte ser något logiskt. Medan Kant menar att vår värld inte är logiskt uppbyggd utan att det handlar mer om att det finns vissa regler som bestämmer om hur vi ska se saker och ting.
SvaraRaderaI mina öron låter Quines teori mycket bättre. För detta händer ju varje dag. Det var ju inte en enda människa på vår jord som t.ex. trodde för femtio år sedan att en telefon skulle kunna fungera utan sladd. Eller att människor skulle kunna mötas på det sätt som man gör idag med hjälp av internet. Det här var något som var ”omöjligt” och absolut inte logiskt. Men sakerna kom och idag har de flesta 70-åringar en mobiltelefon. De har alltså ändrat i sin logiska värld, många gånger om, och sedan accepterat detta.
Om vem vet, kanske kan vi människor flyga av oss själva om femtio år (om vi nu inte förstört vår planet alldeles förfärligt)? I min värld låter detta helt ologiskt. Men om femtio år kommer jag har ändrat min logiska syn på världen gång på gång, så varför inte tro att vi människor en vacker dag faktiskt kan flyga?
Den största skillnaden mellan Kant och Quine är egentligen att Kant inte trodde att man kunde veta vad som var verkligheten eftersom alla uppfattar den olika, därav ”tinget för mig” och ”tinget i sig:” Quine däremot trodde på att det fanns en verklighet som alla uppfattar som sann och sedan gäller det att med hjälp av sina sinnesintryck göra sin verklighetsbild så sann som möjligt genom att ifrågasätta den nuvarande bilden allt eftersom vi får nya sinnesintryck som inte stämmer överrens med vår verklighetsuppfattning.
SvaraRaderaEtt problem som jag ser med Quines idé är att man aldrig kan veta helt säkert ifall det man ser är en illusion eller inte. Man kan inte heller med säkerhet veta alla andra människors ärliga ståndpunkt. Det låter lite flummigt men jag ska försöka förklara. Ifall jag till exempel har en illusion och ser en flygande stol i klassrummet så skulle det rent logiskt kunna hända att alla andra som befinner sig i klassrummet just då har samma illusion precis samtidigt. Man kan inte heller veta ifall de andra verkligen ser den flygande stolen eller om de bara låtsas se den. Så när jag prövar den nya erfarenheten inför mitt kraftfält av kunskap så finns det en risk att jag accepterar den som en ny kunskap just eftersom så många andra också sett den och det måste därför vara sant. Det är i så fall en falsk kunskap som har tagit sig längre in i mitt kraftfält.
Trots bristerna i Quines idéer så är det nog hans tankar som tilltalar mig mest. Jag säger inte emot Kant men jag tycker att Quine har en utförligare och mer komplett beskrivning om hur han tror att vi får kunskap. För även om den mänskliga faktorn alltid är bristfällig så tycker jag att man kommer närmre verkligheten när man även tar med vad andra människor ser och upplever. Jag tycker även att det är väldigt vettigt att verklighetsuppfattningen är dynamisk och inte statisk eftersom det stämmer så bra överrens med historien. Till exempel det uttjatade exemplet om att man förr trodde att jorden var platt och man hade en geocentrisk världsbild vilken sedan ifrågasattes och bevisades falsk. I det fallet med så många fler så är det väldigt bra att ha en verklgihetsuppfattning som det finns möjlighet att ändra på.
Egentligen är det inte särskilt stora skillnader mellan Kant och Quines teorier anser jag. Det är bara olika sätt att strukturera det på. Quines teori bygger på att man med hjälp och sinnesintryck och förnuft resonerar fram ”sanningen för sig själv”. Får man bevisat för sig att något man trott varit sant inte är det, så ändras den sanningen för personen. Men jag tolkar det som om man även kan ändra sin verklighetsbild, att ”tinget för mig” kan förändras. De satser som inte i nödvändigtvis måste vara sanna och som måste bevisas (syntetiska sater, aposteriori ) borde kunna ändras. Ett exempel kan vara ”spyken är rosa”, den kanske är rosa varje dag, men sedan en dag så säger någon till mig att den är grön, jag går och bekräftar det genom att gå till spyken och se att den är grön. Då har ”inget för mig” förändrats.
SvaraRaderaJag håller med Lovisa om att en kritik kan vara att det kan vara illusioner som styr ens egen sanning. Om alla i ett rum hävdar att stolen svävar och alla ser det så blir det deras sanning. Men kanske spelar det inte heller så stor roll om den verkligen gör det eller inte för det har trots allt blivit sanningen för dem, det viktiga för dem. Men vi kan egentligen inte heller veta om det är falskt att stolar svävar. Vi kan hävda att det finns en dragningskraft på jorden, men vi kan egentligen aldrig veta om det är sant eller falskt.
Jag håller egentligen med om båda teorierna, men Kants tilltalar mig mer eftersom jag anser att ”tinget för mig” är det viktiga och inte hur vår kunskaps ständigt byts ut. Kants blir därför mer fullkomlig eftersom den visar på både hur vi får fram ”tinget för mig” och hur det även ”tinget för mig” kan förändras enligt min tolkning.
Kants princip om ”tinget i sig” tilltalar mig mer än Quines ”kraftfält” måste jag säga, jag ska förklara varför.
SvaraRaderaQuines ”kraftfält” känns inte färdig och som Lovisa förklarade innan så kan vi inte veta vad det är för kunskap vi får, om den är sann eller inte. Men ändå så är den enligt Quine sann eftersom våra logiska tankar och motsägelselagar säger så. Dock tycker jag inte att detta håller, för vad är logik egentligen? Det är tidigare erfarenheter från oss själva eller andra som talat om för oss vad som är ”logiskt” och inte. Jag säger inte att det inte är sant för oss, för det är det. Men just det, för oss, jag ser ingenting säkert med att det är sant på riktigt, det kan mycket väl vara det men också inte. Quine verkar tycka att vårt förnuft får fram verklig, sann fakta. Kant ser det lite djupare och ”the bigger picture” då inte allt handlar om att allt ska passa efter oss och vårt förnuft. Han ser att det inte handlar om oss utan om kunskapen, som vi inte kan få fram säkert. Det tror inte jag i alla fall. Jag tror att vi inte kan ha någon aning om vad som är rätt fakta eller inte. Men jag ser inte detta som en orsak att ifågasätta allt och sluta leva som att vi inte vet någonting, för det gör vi, vi vet vad kunskap är för oss.Vilket är det viktigaste för oss och hur vi ska leva och tro. Men vad kunskap är i sig, i sin renaste form har vi kanske ingen aning om.
Det är så här jag ser det, Quine har egentligen inte fel, det är så vi får fram kunskap, ett av sätten i alla fall. För man sätter det man ser inför ”erfarenheternas domstol” varje dag, och kunskapen är ombytlig. Jag tycker han är helt rätt i det men som jag sagt innan så ser Kant det djupare. Det kanske är mer relevant att tänka som Quine och se kunskap för vad det är för oss. Men jag anser att det var väldigt skarpsynt av Kant att tänka så som han gjorde.
Jag tror att skillnaden är att Kant talar om att våra ramar för att strukturera sinnesintrycken är medfödda, saker som tid och rum, medan Quine menar att man lär sig olika fundamentala logiska regler allt eftersom och sedan samordnar sinnesintrycken med dessa regler. Precis som Jon säger så menar Quine också att dessa fundamentala logiska regler inte endast är byggda på tidigare erfarenheter eller teori, utan de är de mest säkra mänskliga kunskaperna vi har. Kants och Quines sätt att strukturera kunskap är olika, men själva tanken med dem är egentligen ganska lik eftersom de båda handlar om att vi måste använda vårt förnuft för att kunna avgöra om något är logiskt eller inte, alltså säker kunskap eller inte.
SvaraRaderaQuine menar dock att ens logiska värld kan ändras. Genom att man får ny kunskap eller upplever något som man inte har upplevt förut så kanske man blir tvungen att ändra på sina logiska kunskaper inne i kraftfältet. Detta känns som ett ganska bra sätt att se på hur man strukturerar sin kunskap. Precis som Cajsa säger så finns det saker som kan verka helt ologiska nu, men som kan bli logiska sen. Samtidigt håller jag med Kant om att det finns medfödda regler för hur vi tolkar vår omvärld, som är hjälpmedel för oss att strukturera våra sinnesintryck. Min slutsats är att jag tycker att Quine och Kant ändå tänker relativt likt varandra och att jag därför håller med båda, men att Quines bild av ett kraftfält är lättare att förstå och att det ger en bra bild för hur vårt förnuft och våra logiska idéer faktiskt kan ändras, beroende på vad vi upplever.
Kants och Ouines teorier är egentligen mycket lika. Vår kunskap om världen styrs av hur vi uppfattar den och vi uppfattar alla världen på olika sätt. De tycks enligt mig båda mena att vi inte kan vara säkra på hur den egentliga världen ser ut.
SvaraRaderaDen stora skillnaden i deras resonemang verkar ligga i att Kant talar om en medfödd förnuftsutrustning som vi tolkar allting efter, medan Quine menar att vi tolkar allt utefter vår tidigare erfarenhet. Quine poängterar även att kunskapen är dynamisk och kan ändras efter nya erfarenheter. Han menar även att alla kunskaper påverkar varandra och att man därför heller inte kan dra någon gräns mellan analytiska och syntetiska satser.
Jag gör inte samma tolkning av de olika teorierna som exempelvis Elin N gör. Jag tror inte att Quine menar att något är absolut sant bara för att det fungerar med annat i vårt kraftfällt, utan att han menar att det därför är sant för oss. Jag tycker inte att hans teorier talar emot tanken om att ”tinget i sig” skulle vara något vi inte kan greppa, utan att han bara ger en annan förklarning än Kant till hur vi skapar ”tinget för mig”.
Quines teorier tilltalar mig mer än Kants. Jag tror inte att det vi tolkar verkligheten med främst är ett medfött förnuft, utan med våra tidigare erfarenheter. När man har en klar uppfattning om något har man jämfört det med allt man upplevt tidigare och kommit fram till att det stämmer. De som har upplevt olika saker har också ofta olika uppfattningar.
Jag tycker att vårt kraftfällt även påverkas av andra. Vi godkänner de sanningar som vi vet kommer bli godkända av andra. Säger jag att jag såg en grön flygande hund så vet jag att alla andra kommer tro att jag är knäpp – och därför avfärdar jag intrycket som en illusion. På samma sätt tror vi lätt att det som alla säger är sant stämmer – även om vi inte upplevt det själv.
Jag ser inte samma brist i resonemanget som Lovisa K gör. För jag tror inte att Quines resonemang handlar om att ifall många talar för att något stämmer så är det absolut sant, utan bara om att det då blir sant för oss. Om vi ser en flygande stol, och inte finner något i tidigare erfarenheter som talar emot det tillräckligt, och alla andra håller med, så blir det sant för oss. Om det sedan var så att stolen verkligen flög eller inte, kan vi inte veta. Lika lite som att vi kan veta något annat helt säkert. Att något sådant skulle accepteras som sant är dock inte rimligt för de allra flesta, men för vissa (vidskepliga?) är det. Och vem är jag att säga att det inte skulle kunna vara sant för det? Jag har ju bara mina egna erfarenheter att gå efter.
Anna får en applåd för sitt fina inlägg!
SvaraRaderaJo, Quines teori är både mer användbar och logisk. Precis som Rebecca säger blev jag förvånad över hur lättförståelig den är.
Men det verkar inte heller som om Quine gör anspråk på någon 100% säker kunskap, så som de tidigare empiristerna gjort. Detta gör bara att hans teori tilltalar mig mer. jag ser inte behovet av absoluta sanningar, att istället ständigt förändra vad som är "sant" känns på något sätt mer stimulerande.
För att fälla en kommentar på Annas strålande inlägg så skulle jag vilja ändra på avslutningen. Det är ingenting "bara" med vår erfarenhet. Bevisligen så fungerar det ju! tänk på alla fantastiska (och fruktansvärda) framsteg som vi gjort med hjälp av empirism.
Erfarenhetens domstol fungerar och bör inte ersättas förren någon annan metod överträffar dess sanningsfinnar kapacitet.
Därför vill jag ställa mig något kaxigare mot de som utmanar naturlagar, jag har ju mina erfarenheter att gå efter.
Skillnaden mellan det som Kant och Quine talar om kan vara just de medfödda åskådningsformerna som vi enligt Kant använder oss av. Att Quine istället menar att det är något som vi bygger upp med erfarenheter och intryck. Kunskapen blir mer föränderlig med Quines synsätt än vad den blir med Kants.
SvaraRaderaQuines kraftfält är enligt mig det synsätt som känns lättast att ta till sig och det verkar ganska logiskt. Men precis som i alla andra ämnen som har diskuterats finns här också brister. Lovisa nämnde illusioner och hur dessa kunde få större påverkan på vår kunskap. Men frågan är också hur viktiga man tycker att dessa brister är. Men ”kraftfältet” är ändå det tankesätt som jag känner igen mig i och jag tror att vi väldigt många gånger fungerar så här. Vi observerar något och prövar det mot våra egna erfarenheter för att se om det vi observerar kan stämma.
Samtidigt gillar jag också Kants distinktion mellan tinget i sig och tinget för mig.
Jag håller också med Anna(och flera andra) att Kants och Quines teorier är mycket lika. De säger båda två att man egentligen inte kan vara säker på hur till exempel vår värld ser ut eftersom att vi alla tolkar den olika.
SvaraRaderaJag håller också med som någon sa tidigare om att Quines teori är lättare förstå. För faktiskt så är det ofta så att vi gör om våra tankar för att de ska passa in i vad vi är vana vid. Matildas exempel med den gröna hunden visar väldigt bra på hur man brukar se på saker och ting som inte är självklara. Quine menar att vi tolkar saker efter våra tidigare erfarenheter och eftersom att vi aldrig har sett en grön hund innan har vi ingen erfarenhet av det. För det är ju så att vi människor inte tycker om saker som inte är logiska och därför vill vi gärna komma på logiska förklaringar till allt. I fallet med den gröna hunden kan då den logiska förklaringen vara att ett barn har målat hunden grön. Kant menar istället att vi tolkar allt med hjälp av vårt medfödda förnuft.
Jag tror mer på att som Quine säger att allting byggs upp på erfarenheter och inte på vårt medfödda förnuft. Quine menar också att våra erfarenheter förändras allteftersom att vi lär oss nya saker. Som Cajsa sa tidigare så är exemplet med en mobiltelefon ett bra exempel. För hundra år sedan visste ingen vad en mobiltelefon var men under tiden har man lärt sig eftersom att man har fått erfarenheter av det.
Jag tycker att många bra saker har blivit sagda på det här området. Bra inlägg allesammans!
SvaraRaderaSkillnaden mellan Kant och Quine är att Kant talade mer om medfött förnuft medan Quine istället talar om vad vi tidigare upplevt och att all ny sinnesdata sorteras genom tidigare erfarenhet.
Själv tycker jag att Kant är lite luddig med sina tankar om medfödda föreställningar och tinget i sig och för mig. Men jag tycker också att Quines förklaring med ett kraftfält känns lite... löjlig. Jag håller med honom om att vi bearbetar intryck utifrån tidigare erfarenheter, men jag tycke att sättet han lägger fram sin teori får den att framstå lite konstig.
Men Quine tilltalar mig mest.
Som många redan nämnt så är Quines och Kants teorier ganska lika eftersom vi alla tolkar olika och kan därför inte var 100 % säkra på hur världen ser ut. Quine tror dock att gammal informatiom byts ut med ny information beroende på vad vi upplever. Kant menar på att vi har ett medfött förnuft.
SvaraRaderaJag anser att bådas teorier är väldigt intressanta på sina sätt, men jag håller inte riktigt med dem. Till exempel så tycker jag inte att Quines teori om att gammal kunskap byts ut med ny när någonting man trott på bevisar sig vara något annat. Jag tror att kunskapen byggs på den gamla kunskapen så att vi tillsammans med den gamla och den nya kunskapen sammanställer en uppfattning. Det är det mest logiska enligt mig.
Kants teori är jag inte heller helt överens med. Det medfödda förnuftet som han pratar om är något som jag är väldigt osäker på. Det skulle mycket väl kunna vara så att vi har ett medfött förnuft, men det känns mer rätt för mig att säga att vi endast går efter erfarenheter som vi hela tiden får.
Först och främst grundar sig Kants teori om åskådningsformerna på subjektet, eller individens förmåga att observera och tolka, medan Quines teori utgår från mänsklighetens samlade kunskap. De har med andra ord olika fokus. Quine menar att vi faktiskt har en gemensam kunskap, att vi kan fastställa saker tillsammans. Till den säkraste kunskapen hör t ex de fysikaliska lagarna och de finns därmed längst in i Quines sk kraftfält. Det finns dock ingenting som säger att lagarna omöjligt kan ändras, om forskarna gör nya rön, menar Quine. När vi föds får vi med andra ord tillgång till ett ”paket” med fastställd kunskap som människan genom generationer kommit fram till, såsom ”det finns inga sjöjungfrur” och ”jorden är rund”. Sådana föreställningar är inte medfödda, men hör till det vi kallar allmänkunskap. Det betyder att Quine, till skillnad från Kant, är övertygad om att det finns en objektiv kunskap. Kant är betydligt mer upptagen av att kunskapen filtreras genom våra hjärnor, och därmed mer inriktad på det subjektiva upplevelsen och tolkningen av det individen ser.
SvaraRaderaQuine menar att människans teorier om verkligheten präglar våra observationsutsagor, i lika hög grad som det vi har observerat. Eftersom våra sinnesintryck ibland kan vara missvisande, är kombinationen av verklighetsteorin och det vi observerar – exempelvis en flygande hund – viktig för att att vi ska kunna komma fram till en säkrare konklusion. Vi kan alltså jämföra det vi ser med det som verkar troligt enligt vår verklighetsuppfattning.
Jag lutar mer åt Quines synsätt, eftersom jag tycker att Kants teori känns rätt begränsande. Det känns som att Kant blir väldigt upptagen av hur vi fungerar individuellt när det gäller att bearbeta sinnesintryck, men vi använder oss ju av andras erfarenheter också och inte bara våra egna när vi observerar och tolkar. Dessutom har vi en allmänkunskap som kommit till genom att vi slagit samman våra erfarenheter. Quines resonemang känns helt enkelt rimligare och mer logiskt.
Vi har förmågan att bedöma vad som är logiskt och vad som inte är logiskt. Den förmågan kan mycket väl vara medfödd, men gränserna för vad som är logiskt kan tänjas. T ex tekniska framsteg. Om en människa från stenåldern hade sett ett radiostyrt flygplan hade han antagligen kommit fram till att det var en levande varelse – något radiostyrt har han ju aldrig tidigare observerat. Inte heller skulle han kunna placera det i något logiskt sammanhang. En modern människa däremot, som av erfarenhet känner till motorer, kan komma fram till om det är en levande varelse eller inte. Stenåldersmänniskan ser något som han inte trodde var möjligt, likväl finns föremålet. Jag håller alltså med vad Cajsa skriver ovan; vi ser kanske ingen logik till en början, men vi lär oss att göra det ju mer vi observerar det nya. Vi måste kunna ändra och tänja på vår logiska värld för att få plats med nya förändringar och föremål.
Personligen, så anser jag att valet mellan Quine och Kant helt faller på vad man är för typ av person. Ifall man är en filosof så tänker jag mig att Kants synsätt kan leda till störst framgång. Det känns som om Quines teori är en slags popularisering utav Kants teori (som många har skrivit så är Quines teorier "lättare" att förstå och överföra på sig själv), som om han ansåg att det var mer behändigt att tänka så - och det är det ju också, för personer som inte bryr sig om filosofins stora frågor! Då når man nog större framgång ifall man använder Quines synsätt och omprövar sina tankar då man blir motbevisad och helt sonika "går vidare". Men är man filosof så bör man vara aningen kinkig och inte godta vad som helst.
SvaraRaderaJag föredrar nog varken den ena eller andra. Båda har sin poäng och ifall jag ska diskutera deras frågor så vill jag nog plocka lite av varje. Jag tycker nämligen inte att Kant riktigt lyckas bevisa att kausalprincipen existerar (dessutom anser jag att han lägger för stor vikt vid kausalprincipen, hans andra spekulationer är faktiskt mycket mer talande och "godtagbara"), men hans idéer om "tinget i sig" och "tinget för mig" är däremot väldigt bra och genomtänkta - Även om jag inte håller med till 100 %, då jag som jag nämnt i ett tidigare inlägg inte tror att tinget bara är en personlig upplevelse. Utan att våra upplevelser utav tingen blandas ihop med andras upplevelser när vi diskuterar och att allas upplevelser alltså successivt kommer att (till en viss del) smälta samman... Ni ser! Jag vill inte köpa en filosofs teorier rätt av. Det är viktigt att vara kritisk och ifrågasätta de andra filosoferna lika mycket som de för den delen ifrågasätter allt annat! När det gäller Quine så gillar jag själva idén om att det man trodde var sant kan omprövas (eller förnekas). Det ger också mer svar på min teori om hur omvärlden påverkar ens sätt att se på "tinget i sig" - Ifall man bli motbevisad så ändras ens uppfattning, tills man blir motbevisad igen. Dock tror jag likt Elin Petterson att de minnen av vad man trodde innan finna kvar och att man med hjälp utav dem kan resonera om och "utvecklas" och kanske bearbeta ihop allt det man trott till något nytt. Komprommissa fram nya idéer.
Kant och Quines teorier är som tidigare nämnt mycket lika. De båda filosoferna vill lägga fram att vi inte kan förlita oss på våra sinnesintryck, att det finns en möjlighet att de inte stämmer överens med världsuppfattningen. Det som egentligen skiljer dem åt är Kants tankar om medfödda sinnesintryck och Quines teori om sinnesintryck grundade på erfarenheter. Kant pekar på att människan har en medfödd uppfatting och att hon sedan utifrån denna tolkar sinnesintryck. Quine menar med sin teori att det inte finns någon medfödd uppfattning utan att all sinnesintryck grundas på erfarheter och att människan tolkar sinnesintrycken utifrån dessa.
SvaraRaderaJag har personligen väldigt svårt att ta till mig Kants teori om att vi skulle ha en medfödd uppfattnig om saker och ting. Jag förlitar mig hellre på Quines teori om erfarenheter. Men som alltid så finns det ju en svaghet i varje teori. Om man som jag tar till sig Quines teori, hur förklarar man då till exempel spädbarns uppfattning om omvärlden? Ett spädbarn har inte mycket erfarenhet som hjälper dem att tolka sinnesintryck. Hur kan man då förklara varför vissa små barn som möter en hund blir alldeles förtjusta- medan andra börjar storgråta? (denna tanke förutsätter såklart att barnet tidigare inte träffat en hund eller blivit skrämd och utvecklat en fobi) Kan det vara så att vi ändå har en medfödd uppfattning om saker och ting och att denna kombineras med erfarenheter? Det är sedan därefter- och utifrån det, vi tolkar våra sinnesintryck. Kanske det?
Som jag förstår det så talar Kant om medfödda kunskaper som vi använder för att tolka vår omvärld och strukturera våra sinnesintryck. Ett exempel på det är rumsuppfattningen. Den är en förutsättning för att vi ska kunna tolka signalerna vi får från våra sinnen. Jag kan tänka mig att det är detsamma med grundsmakerna. Medfött kan vi uppfatta surt, sött, salt, beskt – och sen skaffar vi oss kunskap med hjälp av smaksinnet. Just den här blandningen av sött och surt är ett äpple osv.
SvaraRaderaQuine pratar mer om den samlade kunskapsmassan. Han menar att vi får vår kunskap genom sinnena. Han säger inget om att en del skulle vara medfödd. Enligt hans sätt att tänka är även t ex rumsuppfattning något som vi lärt oss genom sinnena. Hela kunskapsmassan blir ett kraftfält och gränsen blir kontakten med verkligheten. Det är vid gränsen som vi får nya intryck och när de förs in i fältet så skapar vi ny kunskap. Ju längre in i fältet, desto mer sammansatt kunskap.
Bådas tankar är alltså väldigt lika, men jag håller nog ändå med Kant om att vi har vissa medfödda kunskaper som hjälper oss att strukturera sinnesintrycken.
Skillnaden är att Kant pratar om olika sätt att se på kunskapen, eller rättare sagt olika sätt att veta om det är sant (apriori och aposteriori) och hans teori om ”tinget i sig” och ”tinget för mig” handlar mer om att alla uppfattar saker olika.
SvaraRaderaQuines teori om kunskapens kraftfält bygger mer på att det finns olika steg när kunskapen är säker. Han tycker att alla påstående är samlade och vi måste själv avgöra om de är sanna eller inte. Där gäller det att lita på sina erfarenheter och tänka över om man tycker det stämmer eller inte.
Något som de har gemensamt kan man ändå säga är att deras teorier bygger lite på personen. Kant tror att alla människor upplever saker olika och Quine anser att vi själv måste resonera kring om vi tycker att ett påstående stämmer eller inte. Den största skillnaden skulle jag ändå säga är att Kant tycker det finns olika sorters påstående medan Quine tycker att det finns ett sorts påstående men det utvecklas sedan ju längre in i kraftfältet man kommer.
Jag håller nog med Kant lite mer, speciellt hans teori om att vi uppfattar saker olika. Jag tror att alla uppfattar saker olika eftersom vi alla har olika kunskaper och erfarenheter.
I Quines teori verkar det som att kraftfältet ska försöka spegla verkligheten hur den egentligen ser ut och inte hur den ser ut för den enskilda personen. Det handlar mycket om att rangordna kunskapen för hur objektivt säker den är. Kant fokuserar däremot mer på den egna bilden av verkligheten. Saker kan vara sanna i ens egna ögon, men inte i andras. Det finns egna sanningar och inte bara en objektiv sanning. Det var den skillnaden som jag först slogs av. En annan skillnad är kanske att Quine anser att den kunskap som vi har är erfarenheter av sådant som vi har sett etc. medan Kant tycker att vår kunskap mest skapas ur förnuftet.
SvaraRaderaBåde Quine och Kants teorier har för- och nackdelar, men jag måste nog ändå påstå att Kant tilltalar mig mest. Sanning kan vara olika för olika människor. Någonting positivt med Quines kraftfält är att kunskapssituationen är föränderlig, men nackdelen är att någonting inte kan vara både logiskt och ologiskt på samma gång, och det är det som gör att jag inte föredrar Quines teori. Om man ser någonting som inte stämmer överens med ens nuvarande verklighetsbild måste man förändra den för att acceptera de nya sinnesintrycken. Borde det inte kunna finnas flera olika sanningar?
Att strukturera och samordna är två olika saker. Att strukturera är att man tar det man har och ordnar det efter ett mönster som lämpar sig för vad man ska göra. Att Samordna är att man ordnar samman två olika saker till ett organiserat mönster. Jag tilltalas inte av någon av dem men om jag ska välja så väljer jag nog Kant eftersom Varje människa är unik på sitt sätt, sen kan man ha samma politiska åsikt, samma favorit färg, fotbollslag o.s.v. men den ena är svensk och den andra kanske dansk. Lika men ändå olika.
SvaraRadera