Vårt förnuft kan aldrig producera någon egen kunskap, menas empiristerna. Det kan bara ta emot och bearbeta de intryck som sinnena förmedlar. Håller du med? Diskutera argument för och emot!
Ja, jag håller i stort sett med om det, för nästan alla idéer vi har baseras på något vi har upplevt med våra sinnen. Tänk på något som du tror att du har hittat på själv. Ett fantasiväsen eller så. Visst har det likheter med något som existerar på riktigt? Jag tror att vår fantasi är sammansättningar av sinnesintryck, men vissa kan sätta samman intrycken så att det framstår som något nytt och därmed har de "bra" fantasi.
Jag håller nog med ganska mycket. Det är otroligt svårt att hitta på något själv som inte redan finns. Dock är det ju så att mycket av det vi vet kommer från upplevelser andra människor har upplevt "åt oss". Jag vet ju till exempel att krokodiler är farliga att retas med även om jag aldrig har mött en i verkligheten pga att andra människor har mött krokodiler och delar med sig av sina erfarenheter. Men som sagt, jag har väldigt svårt att inte tro på hans teori eftersom man lär sig av erfarenheter oavsett om det är ens egna erfarenheter eller någon annans.
Jag håller också med om att det mesta som man vet baseras på ens sinnesintryck. Men om man försöker tänka sig hur det skulle vara att dö. Ifall man bara skulle sluta existera och alla ens tankar skulle försvinna. Bygger man den tanken på något intryck? Tanken på att inte existera bygger inte på något som sinnena upplevt utan på en egen uppfattning. Jag håller med Olivia om att det inte går att tänka på något man själv hittat på utan att använda sig av sina sinnesintryck.
Jag håller med till stor del. Som Jenny säger, är det svårt att tänka sig något som inte redan existerar. Samtidigt är det inte omöjligt. Människor har uppfunnit saker som inte liknat något tidigare, t ex Da Vinci som uppfann saker ingen hade kunnat föreställa sig på hans tid (dykardräkt, helikopter m.m). Konstruktionen av uppfinningen måste ju ha tagit form i huvudet på uppfinnaren. Å andra sidan hade da Vinci antagligen hämtat inspiration från naturen när han uppfann och då håller ju argumentet ändå inte riktigt.
Däremot finns det något som inte kommer av något intryck som våra sinnen förmedlar, och som man själv bildar utan att ta av andras erfarenheter, och det är tro. Och nu menar jag inte att man skapar en egen tro som i en egen religion, utan att tron ju är något som finns inuti en, en kärlek och en styrka, en tillit till något. Hur kan man kopiera något sådant från en annan individ? Hur kan det bygga på något intryck?
För att spinna vidare på det Ida sade så tror jag till viss del att det är något som vi skapar själva men vi har ju oftast sett något liknande innan. Kanske inte exakt samma känsla men vi har oftast sett det innan. Tar man kärlek till exempel så har vi alla en bild av hur kärlek är, den här bilden har vi fått någonstans ifrån. Den kan komma från föräldrar, media eller andra människor i omgivningen. Den känslan som man själv upplever är inte likadan men man har ändå fått en uppfattning om hur det kan vara. Mycket skapar man själv men mycket har man också sett från andra håll.
Jag håller med om att vi behöver nya intryck för att få ny kunskap, för att utvecklas. Förnuftet är viktigt men vi behöver nya intryck. Annars skulle diskussioner, lektioner med mera inte leda till så mycket. När man träffar nya människor, ser och hör nya saker utvecklas man. Lever man isolerad utvecklas man inte i samma takt som jämnåriga. Utan andras erfarenheter och sina egna erfarenheter får man inte det man behöver och man utvecklas inte som man borde. Man kan ha en del medfödd kunskap som vi tidigare diskuterat om och man kan ha förnuftet men jag tror inte det räcker, vi måste ha intryck från omvärlden för att kunna utvecklas och få kunskap.
Jag tror inte vårt förnuft kan producera någon egen kunskap, förnuftet fyller funktionen att medla den kunskap vi har och att utifrån den dra slutsatser. Skulle vi hoppa framför en bil; nej eftersom att vårt förnuft säger att det är korkat. Men samtidigt har de flesta förhoppningsvis ingen direkt erfarenhet att bli påkörd av en bil. Men vi kan dra slutsatsen att det kommer göra ont. Har då förnuftet “producerat” en kunskap? Vi har aldrig varit med om det, har ingen erfarenhet, men “vet” att det är den korkad idé. Är inte det en sorts kunskap?
Eller är det så att vår kunskap ligger i att vi har sett olyckor, har förvärvat kunskapen om bilar och vad som händer under en olycka, att vi utifrån den “teoretiska erfarenheten” kan använda vårt förnuft att dra en slutsats. Detta knyter an till vad Jenny sa och hennes med krokodiler.
Jag håller med de flesta föregående talarna. Att man behöver intryck och andra upplevelser från människor i vår omgivning för att själv kunna spela upp en bild eller ett händelseförlopp i hjärnan. Jag tyckte Jenny hade ett jättebra exempel på detta med krokodilerna. Den enda krokodil jag träffat på är den på kolmården och den tittade ju inte ens på mig när jag såg provocerande på den. Men man skulle ändå aldrig reta någon vild nere i Afrika eftersom man vet att det har hänt och kommer hända olyckor mellan krokodiler och människor.
Men Jonatan skrev om ett spännande lite scenario. Kan vi tänka oss hur det är att dö? Nej, inte på riktigt. Visst, om man upplevt riktigt djup ångest för något kanske vi kan låtsas att vi vet det men hur vet vi att död och ångest går ihop? Döden är kanske "skön". Som att äntligen få sova efter att man har varit trött under en lång tid. Men detta kan vi ju aldrig få veta på riktigt tills det inträffar oss själva. Och då är det försent att berätta om vår upplevelse för andra. Så på så sätt är det svårt att få denna kunskap från andra.
Men sen som Ida säger att det här med Da Vincis helikopter är också väldigt intressant. Hur kommer man ens på en sådan idé? Jag tror inte han en morgon vaknade och sa: "Nu ska jag göra en helikopter!" utan att han fått inspiration ifrån någon eller något. Kanske en trollslända som flög förbli i kvällssolen? Jag vet inte. Det jag vet är i alla fall att jag inte tror på att kunskap bara kommer utan anledning utan allting har sitt ursprung även om det är ju långsökt som helst.
Jag håller med den fete om att vårt förnuft aldrig kan producera någon egen kunskap, våra sinnen är den ända källan till kunskap. Angående kunskap som är förmedlad av andra och på grund av det inte klassas som kunskap genom erfarenhet... Det resonemanget tycker inte jag håller, det är ju lika mycket sinnes intrycken av en bild eller en berättelse som fastställer din bild av den, precis som om du sett föremålet på riktigt. Jag har aldrig sett krokodiler på riktigt men jag vet hur de ser ut, beter sig och låter den informationen har jag fått genom sinnesintryck av andrahandsinformation. Inte lika bra som att verkligen träffa en krokodil, men det är ändå samma process som är verksam.
Lite utjatad mening men jag håller också med de andra. Allt som man har kommit på måste ha blivigt "inspirerats" av något annat och uppfinnarna vill omvandla det till något bättre, något som fungerar enligt dem. Och som de andra säger är det svårt att hitta på något som inte redan finns. Visst kan man komma på nya uppfinningar, men de har sitt "ursprung" från något föremål/idé som redan finns.. Håller med Ståhl helt att även om man inte stött på en händelse eller djur, som t.ex ett lejon så vet alla hur dem ser ut, låter och beter sig i grupp osv.. ALLA har sett lejonkungen eller dokumentärer, barnprogram eller reklam där lejonet finns.
Jag tror inte heller att man kan producera någon egen kunskap, eftersom allt man föreställer sig har sin grund i sådant man har sett, hört eller upplevt. Man kan inte med säkerhet veta något om man inte har upplevt det själv, men som Jenny säger så upplever andra saker ”åt oss”. Vi har inte möjlighet att bara hitta på något som inte finns, vi kan inte heller skapa något som inte finns överhuvudtaget. Man kan dock absolut utveckla den kunskap man redan har och på så sätt komma på nya uppfinningar, men de idéer man får kommer alltid från något som redan finns. Samtidigt kan vi ändå tänka oss något som är fullkomligt eller något som är oändligt, och något sådant har vi aldrig upplevt på riktigt. Å andra sidan kanske det inte räknas som kunskap. Jag måste bara komma in på Descartes gudsbevisresonemang. Det är sant att det inte finns något i världen som är fullkomligt, så var har vi fått den idén ifrån? Han menar att denna föreställning måste komma från ett fullkomligt väsen, alltså en Gud. Det kanske är så det är. Vi kan inte producera någon sådan egen kunskap, men kanske har vi fått vissa kunskaper sedan innan, som inte är byggda på erfarenheter utan som kommer från något större än oss själva. Hur skulle vi annars kunna föreställa oss något sådant? Hm.
Tycker det stämmer bra, som empiristerna säger, att förnuftet tar emot och bearbetar sinnesintrycken. Man skulle kunna säga att det fungerar som en förädlingsprocess. In kommer olika sinnesintryck, dessa bearbetas och kombineras med andra och ”nya idéer” kommer fram. Men idéerna är ju som sagt baserade på sinnesintryck och jag skulle inte kalla det egen kunskap av den anledningen. Olivia formulerade det väldigt väl, att om man tänker på något påhittat brukar det alltid likna något som finns på något sätt och att de som kan bearbeta sinnesintrycken väldigt mycket har bra fantasi.
Jag håller med ganska mycket jag också. Jag tror inte att det är fullt rimligt att tänka ut något helt främmande. Jag tror det är möjligt att spåna vidare med idéer från saker vi tidigare sett/upplevt och på så sätt komma fram till någonting "nytt". Men om vi till exempel försöker tänka oss hur en utomjording ser ut, så får vi upp en bild i huvudet av någon annans avbildning som vi sett på tv eller på bilder. Men skulle vi försöker föreställa oss en helt ny utomjording i huvudet som inte liknar någonting vi tidigare sett? Ja... då blir det nog lite svårare.
När jag läste Idas inlägg började jag tänka på att mycket handlar om hur vi definierar olika ord. Vad menar vi med producera t.ex.? Da Vinci är ett bra exempel, men jag tycker att Galileo Galilei är ännu mer intressant. Han tolkade sinnesintrycken på ett helt annat sätt än vad alla andra gjorde. Genom att använda sig av sitt förnuft kom han fram till att jorden snurrar runt solen istället för tvärtom. Därmed så hade hans förnuft producerat ny kunskap.
Just ordet ”producera” (eller ”produktion”) betyder ju att man omvandlar råvaror till en ny produkt. I det här fallet består råvaran av sinnesintryck. Och precis som inom industrin så kan samma råvaror i slutändan bli helt olika produkter.
Som i princip alla andra redan har sagt, så håller jag också med om det påståendet. Enbart vårt förnuft kan inte ha eller utveckla någon säker kunskap utan hjälp från omvärlden eller våra sinnen. Fast om vi leker med tanken att en människa lever i ett isolerat rum under hela sin livstid utan någon som helst kontakt med omvärlden, kan man då inte få kunskap genom sitt förnuft helt på egen hand? Om man då till exempel råkar skada sig kan man själv dra slutsatsen att det gör ont att slå huvudet i marken och att man därför inte bör göra det, och det kom man fram till genom förnuftet. Fast å andra sidan är det inte bara förnuftet som var inblandat eftersom man använde sina sinnen (känseln) för att få intrycket av smärta, så jag lägger nog ner den teorin... En tanke bara. Slutligen kan jag säga att en kombination av förnuftet och sinnena vore det mest ultimata, i alla fall i mitt exempel. Vi behöver sinnena för att få känslan av smärta, och vi behöver förnuftet för att inse att smärta är en obehagskänsla som får oss att förstå att man inte bör slå huvudet i golvet eftersom det skadar oss. Det kan vi inte inse genom bara våra sinnesintryck.
Jag håller med om att vår förnuft inte kan skapa egen kunskap. Allt bygger på sinnesintryck, saker vi har hört och sett. Jag tänkte precis som Elin på en utomjording. Då har bilden av utomjordingen vissa drag från saker jag sett förut ex. den lär ju ha fötter och ögon och liknande. Det lär vara en sammansättning av saker jag sett förut för något annat kan jag inte tänka mig. Om jag tänker mig en annan planet så tänker jag mig ändå något som liknar jorden eftersom det är det jag har att utgå ifrån! När vi uppfinner nya saker gör vi på samma sätt, vi använder olika kunskaper vi redan har och sätter ihop dem på olika sätt.
Men det här om förnuft kan vara kunskap är jag inte riktigt säker på. Vi vet att en tiger är farlig för det har vi sett på tv, läst och hört om. Men om du aldrig hade gjort det hade du inte vetat det då? Om vi säger att du tidigare hade träffat på en krokodil och sett att den var farlig, då skulle du kanske koppla de vassa tänderna till krokodilen och tänka "aja baja inte bra". När vi föds lär vi oss att vassa saker är dåliga alltså är det svårt för oss att veta hur vi hade reagerat på en tiger om vi hade varit helt isolerade från omvärlden. Antagligen inte likadant? Men kanske finns det vissa instinkter som säger oss vissa saker ändå... det morrande ljudet tigrar har kan jag tänka mig är gjort för att låta skräckinjagande, kanske hade man förstått det och därför förstått att tigern är farlig? Det hade i alla fall inte varit av samma anledningar jag skulle bli rädd då än om jag inte var isolerad!
För en gångs skull verkar det som om vi alla är eniga. Att producera ny kunskap helt inifrån sig själv, något som ingen annan tidigare kände till och som inte hade något med omvärlden att göra, vore ju som att hitta på en ny färg. Musiker som skapar helt nya melodier - Tonerna finns redan! Konstnärer som skapar helt nya motiv - Färgerna och delarna av motivet (som sedan kombinerats ihop till något "nytt") finns redan! Men... om man ska se det på det sätter förefaller det nästan som om jorden blev skapad, vi fick ett visst antal legoklossar framlagda och nu bygger vi ett torn utav dem (genom att kombinera dem på nya sätt). För om jorden från början bara var stjärnstoft och kvarvarande materia från Big Bang, hur byggde då jorden upp sig till allt den är idag om det är omöjligt att komma på något helt nytt? Dessutom har alla jordens olika arter olika förmågor att bygga upp nya kunskaper med. Fåglar kan se många fler färger än oss, så deras värld måste se ut på ett helt annat sätt än vår, och fladdermöss ser inte alls utan känner sig istället fram med hjälp utav ljudvågor. Om man ska gå tillbaka till metaforen med byggklossar; så bygger kanske alla arter med olika byggklossar, de har ett visst antal från början också kombinerar de dem på olika sätt. Vi kan till exempel se fåglarnas byggklossar vi med, men inte så detaljerat som de själva kan se dem. Vissa organismers byggklossar kan vi inte ens se, de är utav en helt annan typ, men vi kanske ändå märker av själva byggnadsverken. Kanske byggs världen sedan upp såhär, och kanske kompletterar alla levande organismer varandra genom att kombinera ihop sina egna byggklossar. Vi blir ju inspirerade av hur djuren agerar (flygplan, ljudvågor, dykardräkter) och djuren blir dessutom inspirerade utav oss (fåglar som härmar ljud, gnagare som snor krimskrams för att bygga bo utav det)
Vi kanske, ut i oändlighet, kombinerar det som redan finns så att kombinationerna "förökar sig" och ger intryck utav att något nytt skapas, trots att vi bara bygger vidare på det som redan finns. Men... själva kunskapen om att kombinera då? Vem kom på den, när man kom på att man kunde kombinera måste väl det ha varit något helt nytt?
Sant och falskt. Vi kan enbart ta emot intryck som sinnena förmedlar, men vi kan senare omvandla dessa intryck till helt nya intryck som blir en annan kunskap. Fysiskt exempel. Tar en sten slår mot sig och blir arg eftersom den är hård och gör ont. Tar en ny sten slår mot sig själv och blir ännu argare eftersom även den är ont. Tar båda ”dumma” stenarna och slår mot varandra bildar en gnista som tänder på torra löv. = Två intryck man känner till bildar ett nytt.
Ja, jag håller i stort sett med om det, för nästan alla idéer vi har baseras på något vi har upplevt med våra sinnen.
SvaraRaderaTänk på något som du tror att du har hittat på själv. Ett fantasiväsen eller så. Visst har det likheter med något som existerar på riktigt? Jag tror att vår fantasi är sammansättningar av sinnesintryck, men vissa kan sätta samman intrycken så att det framstår som något nytt och därmed har de "bra" fantasi.
Jag håller nog med ganska mycket. Det är otroligt svårt att hitta på något själv som inte redan finns. Dock är det ju så att mycket av det vi vet kommer från upplevelser andra människor har upplevt "åt oss". Jag vet ju till exempel att krokodiler är farliga att retas med även om jag aldrig har mött en i verkligheten pga att andra människor har mött krokodiler och delar med sig av sina erfarenheter.
SvaraRaderaMen som sagt, jag har väldigt svårt att inte tro på hans teori eftersom man lär sig av erfarenheter oavsett om det är ens egna erfarenheter eller någon annans.
Jag håller också med om att det mesta som man vet baseras på ens sinnesintryck. Men om man försöker tänka sig hur det skulle vara att dö. Ifall man bara skulle sluta existera och alla ens tankar skulle försvinna. Bygger man den tanken på något intryck? Tanken på att inte existera bygger inte på något som sinnena upplevt utan på en egen uppfattning. Jag håller med Olivia om att det inte går att tänka på något man själv hittat på utan att använda sig av sina sinnesintryck.
SvaraRaderaJag håller med till stor del. Som Jenny säger, är det svårt att tänka sig något som inte redan existerar. Samtidigt är det inte omöjligt. Människor har uppfunnit saker som inte liknat något tidigare, t ex Da Vinci som uppfann saker ingen hade kunnat föreställa sig på hans tid (dykardräkt, helikopter m.m). Konstruktionen av uppfinningen måste ju ha tagit form i huvudet på uppfinnaren. Å andra sidan hade da Vinci antagligen hämtat inspiration från naturen när han uppfann och då håller ju argumentet ändå inte riktigt.
SvaraRaderaDäremot finns det något som inte kommer av något intryck som våra sinnen förmedlar, och som man själv bildar utan att ta av andras erfarenheter, och det är tro. Och nu menar jag inte att man skapar en egen tro som i en egen religion, utan att tron ju är något som finns inuti en, en kärlek och en styrka, en tillit till något. Hur kan man kopiera något sådant från en annan individ? Hur kan det bygga på något intryck?
För att spinna vidare på det Ida sade så tror jag till viss del att det är något som vi skapar själva men vi har ju oftast sett något liknande innan. Kanske inte exakt samma känsla men vi har oftast sett det innan. Tar man kärlek till exempel så har vi alla en bild av hur kärlek är, den här bilden har vi fått någonstans ifrån. Den kan komma från föräldrar, media eller andra människor i omgivningen. Den känslan som man själv upplever är inte likadan men man har ändå fått en uppfattning om hur det kan vara. Mycket skapar man själv men mycket har man också sett från andra håll.
SvaraRaderaJag håller med om att vi behöver nya intryck för att få ny kunskap, för att utvecklas. Förnuftet är viktigt men vi behöver nya intryck. Annars skulle diskussioner, lektioner med mera inte leda till så mycket. När man träffar nya människor, ser och hör nya saker utvecklas man. Lever man isolerad utvecklas man inte i samma takt som jämnåriga. Utan andras erfarenheter och sina egna erfarenheter får man inte det man behöver och man utvecklas inte som man borde. Man kan ha en del medfödd kunskap som vi tidigare diskuterat om och man kan ha förnuftet men jag tror inte det räcker, vi måste ha intryck från omvärlden för att kunna utvecklas och få kunskap.
Jag tror inte vårt förnuft kan producera någon egen kunskap, förnuftet fyller funktionen att medla den kunskap vi har och att utifrån den dra slutsatser. Skulle vi hoppa framför en bil; nej eftersom att vårt förnuft säger att det är korkat. Men samtidigt har de flesta förhoppningsvis ingen direkt erfarenhet att bli påkörd av en bil. Men vi kan dra slutsatsen att det kommer göra ont. Har då förnuftet “producerat” en kunskap? Vi har aldrig varit med om det, har ingen erfarenhet, men “vet” att det är den korkad idé. Är inte det en sorts kunskap?
SvaraRaderaEller är det så att vår kunskap ligger i att vi har sett olyckor, har förvärvat kunskapen om bilar och vad som händer under en olycka, att vi utifrån den “teoretiska erfarenheten” kan använda vårt förnuft att dra en slutsats. Detta knyter an till vad Jenny sa och hennes med krokodiler.
Jag håller med de flesta föregående talarna. Att man behöver intryck och andra upplevelser från människor i vår omgivning för att själv kunna spela upp en bild eller ett händelseförlopp i hjärnan. Jag tyckte Jenny hade ett jättebra exempel på detta med krokodilerna. Den enda krokodil jag träffat på är den på kolmården och den tittade ju inte ens på mig när jag såg provocerande på den. Men man skulle ändå aldrig reta någon vild nere i Afrika eftersom man vet att det har hänt och kommer hända olyckor mellan krokodiler och människor.
SvaraRaderaMen Jonatan skrev om ett spännande lite scenario. Kan vi tänka oss hur det är att dö? Nej, inte på riktigt. Visst, om man upplevt riktigt djup ångest för något kanske vi kan låtsas att vi vet det men hur vet vi att död och ångest går ihop? Döden är kanske "skön". Som att äntligen få sova efter att man har varit trött under en lång tid. Men detta kan vi ju aldrig få veta på riktigt tills det inträffar oss själva. Och då är det försent att berätta om vår upplevelse för andra. Så på så sätt är det svårt att få denna kunskap från andra.
Men sen som Ida säger att det här med Da Vincis helikopter är också väldigt intressant. Hur kommer man ens på en sådan idé? Jag tror inte han en morgon vaknade och sa: "Nu ska jag göra en helikopter!" utan att han fått inspiration ifrån någon eller något. Kanske en trollslända som flög förbli i kvällssolen? Jag vet inte. Det jag vet är i alla fall att jag inte tror på att kunskap bara kommer utan anledning utan allting har sitt ursprung även om det är ju långsökt som helst.
Jag håller med den fete om att vårt förnuft aldrig kan producera någon egen kunskap, våra sinnen är den ända källan till kunskap.
SvaraRaderaAngående kunskap som är förmedlad av andra och på grund av det inte klassas som kunskap genom erfarenhet... Det resonemanget tycker inte jag håller, det är ju lika mycket sinnes intrycken av en bild eller en berättelse som fastställer din bild av den, precis som om du sett föremålet på riktigt.
Jag har aldrig sett krokodiler på riktigt men jag vet hur de ser ut, beter sig och låter den informationen har jag fått genom sinnesintryck av andrahandsinformation. Inte lika bra som att verkligen träffa en krokodil, men det är ändå samma process som är verksam.
Lite utjatad mening men jag håller också med de andra. Allt som man har kommit på måste ha blivigt "inspirerats" av något annat och uppfinnarna vill omvandla det till något bättre, något som fungerar enligt dem. Och som de andra säger är det svårt att hitta på något som inte redan finns. Visst kan man komma på nya uppfinningar, men de har sitt "ursprung" från något föremål/idé som redan finns..
SvaraRaderaHåller med Ståhl helt att även om man inte stött på en händelse eller djur, som t.ex ett lejon så vet alla hur dem ser ut, låter och beter sig i grupp osv.. ALLA har sett lejonkungen eller dokumentärer, barnprogram eller reklam där lejonet finns.
Jag tror inte heller att man kan producera någon egen kunskap, eftersom allt man föreställer sig har sin grund i sådant man har sett, hört eller upplevt. Man kan inte med säkerhet veta något om man inte har upplevt det själv, men som Jenny säger så upplever andra saker ”åt oss”. Vi har inte möjlighet att bara hitta på något som inte finns, vi kan inte heller skapa något som inte finns överhuvudtaget. Man kan dock absolut utveckla den kunskap man redan har och på så sätt komma på nya uppfinningar, men de idéer man får kommer alltid från något som redan finns. Samtidigt kan vi ändå tänka oss något som är fullkomligt eller något som är oändligt, och något sådant har vi aldrig upplevt på riktigt. Å andra sidan kanske det inte räknas som kunskap. Jag måste bara komma in på Descartes gudsbevisresonemang. Det är sant att det inte finns något i världen som är fullkomligt, så var har vi fått den idén ifrån? Han menar att denna föreställning måste komma från ett fullkomligt väsen, alltså en Gud. Det kanske är så det är. Vi kan inte producera någon sådan egen kunskap, men kanske har vi fått vissa kunskaper sedan innan, som inte är byggda på erfarenheter utan som kommer från något större än oss själva. Hur skulle vi annars kunna föreställa oss något sådant? Hm.
SvaraRaderaTycker det stämmer bra, som empiristerna säger, att förnuftet tar emot och bearbetar sinnesintrycken. Man skulle kunna säga att det fungerar som en förädlingsprocess. In kommer olika sinnesintryck, dessa bearbetas och kombineras med andra och ”nya idéer” kommer fram. Men idéerna är ju som sagt baserade på sinnesintryck och jag skulle inte kalla det egen kunskap av den anledningen. Olivia formulerade det väldigt väl, att om man tänker på något påhittat brukar det alltid likna något som finns på något sätt och att de som kan bearbeta sinnesintrycken väldigt mycket har bra fantasi.
SvaraRaderaJag håller med ganska mycket jag också. Jag tror inte att det är fullt rimligt att tänka ut något helt främmande. Jag tror det är möjligt att spåna vidare med idéer från saker vi tidigare sett/upplevt och på så sätt komma fram till någonting "nytt". Men om vi till exempel försöker tänka oss hur en utomjording ser ut, så får vi upp en bild i huvudet av någon annans avbildning som vi sett på tv eller på bilder. Men skulle vi försöker föreställa oss en helt ny utomjording i huvudet som inte liknar någonting vi tidigare sett? Ja... då blir det nog lite svårare.
SvaraRaderaNär jag läste Idas inlägg började jag tänka på att mycket handlar om hur vi definierar olika ord. Vad menar vi med producera t.ex.?
SvaraRaderaDa Vinci är ett bra exempel, men jag tycker att Galileo Galilei är ännu mer intressant. Han tolkade sinnesintrycken på ett helt annat sätt än vad alla andra gjorde. Genom att använda sig av sitt förnuft kom han fram till att jorden snurrar runt solen istället för tvärtom. Därmed så hade hans förnuft producerat ny kunskap.
Just ordet ”producera” (eller ”produktion”) betyder ju att man omvandlar råvaror till en ny produkt. I det här fallet består råvaran av sinnesintryck. Och precis som inom industrin så kan samma råvaror i slutändan bli helt olika produkter.
Som i princip alla andra redan har sagt, så håller jag också med om det påståendet. Enbart vårt förnuft kan inte ha eller utveckla någon säker kunskap utan hjälp från omvärlden eller våra sinnen. Fast om vi leker med tanken att en människa lever i ett isolerat rum under hela sin livstid utan någon som helst kontakt med omvärlden, kan man då inte få kunskap genom sitt förnuft helt på egen hand? Om man då till exempel råkar skada sig kan man själv dra slutsatsen att det gör ont att slå huvudet i marken och att man därför inte bör göra det, och det kom man fram till genom förnuftet. Fast å andra sidan är det inte bara förnuftet som var inblandat eftersom man använde sina sinnen (känseln) för att få intrycket av smärta, så jag lägger nog ner den teorin... En tanke bara.
SvaraRaderaSlutligen kan jag säga att en kombination av förnuftet och sinnena vore det mest ultimata, i alla fall i mitt exempel. Vi behöver sinnena för att få känslan av smärta, och vi behöver förnuftet för att inse att smärta är en obehagskänsla som får oss att förstå att man inte bör slå huvudet i golvet eftersom det skadar oss. Det kan vi inte inse genom bara våra sinnesintryck.
Jag håller med om att vår förnuft inte kan skapa egen kunskap. Allt bygger på sinnesintryck, saker vi har hört och sett. Jag tänkte precis som Elin på en utomjording. Då har bilden av utomjordingen vissa drag från saker jag sett förut ex. den lär ju ha fötter och ögon och liknande.
SvaraRaderaDet lär vara en sammansättning av saker jag sett förut för något annat kan jag inte tänka mig. Om jag tänker mig en annan planet så tänker jag mig ändå något som liknar jorden eftersom det är det jag har att utgå ifrån!
När vi uppfinner nya saker gör vi på samma sätt, vi använder olika kunskaper vi redan har och sätter ihop dem på olika sätt.
Men det här om förnuft kan vara kunskap är jag inte riktigt säker på. Vi vet att en tiger är farlig för det har vi sett på tv, läst och hört om. Men om du aldrig hade gjort det hade du inte vetat det då? Om vi säger att du tidigare hade träffat på en krokodil och sett att den var farlig, då skulle du kanske koppla de vassa tänderna till krokodilen och tänka "aja baja inte bra". När vi föds lär vi oss att vassa saker är dåliga alltså är det svårt för oss att veta hur vi hade reagerat på en tiger om vi hade varit helt isolerade från omvärlden. Antagligen inte likadant? Men kanske finns det vissa instinkter som säger oss vissa saker ändå... det morrande ljudet tigrar har kan jag tänka mig är gjort för att låta skräckinjagande, kanske hade man förstått det och därför förstått att tigern är farlig? Det hade i alla fall inte varit av samma anledningar jag skulle bli rädd då än om jag inte var isolerad!
För en gångs skull verkar det som om vi alla är eniga. Att producera ny kunskap helt inifrån sig själv, något som ingen annan tidigare kände till och som inte hade något med omvärlden att göra, vore ju som att hitta på en ny färg. Musiker som skapar helt nya melodier - Tonerna finns redan! Konstnärer som skapar helt nya motiv - Färgerna och delarna av motivet (som sedan kombinerats ihop till något "nytt") finns redan!
SvaraRaderaMen... om man ska se det på det sätter förefaller det nästan som om jorden blev skapad, vi fick ett visst antal legoklossar framlagda och nu bygger vi ett torn utav dem (genom att kombinera dem på nya sätt). För om jorden från början bara var stjärnstoft och kvarvarande materia från Big Bang, hur byggde då jorden upp sig till allt den är idag om det är omöjligt att komma på något helt nytt?
Dessutom har alla jordens olika arter olika förmågor att bygga upp nya kunskaper med. Fåglar kan se många fler färger än oss, så deras värld måste se ut på ett helt annat sätt än vår, och fladdermöss ser inte alls utan känner sig istället fram med hjälp utav ljudvågor.
Om man ska gå tillbaka till metaforen med byggklossar; så bygger kanske alla arter med olika byggklossar, de har ett visst antal från början också kombinerar de dem på olika sätt. Vi kan till exempel se fåglarnas byggklossar vi med, men inte så detaljerat som de själva kan se dem. Vissa organismers byggklossar kan vi inte ens se, de är utav en helt annan typ, men vi kanske ändå märker av själva byggnadsverken. Kanske byggs världen sedan upp såhär, och kanske kompletterar alla levande organismer varandra genom att kombinera ihop sina egna byggklossar.
Vi blir ju inspirerade av hur djuren agerar (flygplan, ljudvågor, dykardräkter) och djuren blir dessutom inspirerade utav oss (fåglar som härmar ljud, gnagare som snor krimskrams för att bygga bo utav det)
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaVi kanske, ut i oändlighet, kombinerar det som redan finns så att kombinationerna "förökar sig" och ger intryck utav att något nytt skapas, trots att vi bara bygger vidare på det som redan finns.
SvaraRaderaMen... själva kunskapen om att kombinera då? Vem kom på den, när man kom på att man kunde kombinera måste väl det ha varit något helt nytt?
Sant och falskt. Vi kan enbart ta emot intryck som sinnena förmedlar, men vi kan senare omvandla dessa intryck till helt nya intryck som blir en annan kunskap.
SvaraRaderaFysiskt exempel. Tar en sten slår mot sig och blir arg eftersom den är hård och gör ont. Tar en ny sten slår mot sig själv och blir ännu argare eftersom även den är ont. Tar båda ”dumma” stenarna och slår mot varandra bildar en gnista som tänder på torra löv. = Två intryck man känner till bildar ett nytt.