Att ifrågasätta något som är vedertaget känt av "alla", som till exempel den "gyllene metern" i Paris (tror jag), kan fylla ganska många funktioner. För det första är det alltid nyttigt att kunna granska saker kritiskt i ens omgivning, både ur ett både politiskt perspektiv, och ett egenvinnande, alla ska kunna känna att de är egentänkande varelser.
Det är dessutom väldigt viktigt att man vågar använda sin analytiska förmåga, att kunna vända och vrida på saker, jämföra, dra slutsatser och liknande. För om Descartes och hans samtida inte studerat och ifrågasatt omvärlden, finns det risk att vi inte skulle sitta här idag, med den tillvaron vi skapat.
Dessutom, är det väldigt svårt att bestämma vilken kunskap som är "säker" och vilken som inte är det. Jag tror snarare att det är smartare att utgå från att _ingen_ kunskap kan stämma, om det så är till 1 eller 99%. För om vi alltid utgått från det, hade vi fortfarande varit fast i en geocentrisk världsbild. Och därför går det inte att säga att "alla kommer dö" eftersom man mycket väl skulle kunna uppfinna sätt i framtiden att motverka detta. Precis som man tagit fram nya matematiska formler som bestrider att 1+1 nödvändigtvis måste bli 0.
Poängen är att det(i rimlig mån) alltid kan vara bidragande att ifrågasätta om det finns en baktanke som stödjer ens funderingar. Det är den typen av diskussion som driver kunskap framåt.
Jag tycker att det är löjligt att ifrågasätta t.ex. att alla ungkarlar är ogifta. Vi har skapat definitionen "ungkarl" för att benämna ett speciellt tillstånd, och om någon är gift är det därför omöjligt att vara en ungkarl.
Jag anser inte, till skillnad från Benjamin, att all kunskap bör ifrågasättas. Vissa ord används för att beskriva exakta förhållanden, det är därför inte på något sätt logiskt att ifrågasätta om dessa ord verkligen innebär vad man tror att de gör. Benämningar på redan existerande tillstånd är just det, en fast benämning, man kan inte böja på dessa uttryck hur som helst. Om en ungkarl skulle vara en gift man så skulle ordet i sig helt förlora sin betydelse, och därmed sitt värde. Orden får sitt värde, och sitt kunskapsvärde, efter hur vi använder dem. Så länge vi använder språket korrekt och kallar just en ogift man för ungkarl, och ingen annan, så kan vi vara säkra på att vad vi uttrycker är korrekt och har ett fast kunskapsvärde.
Härligt att du kört igång innan vi ens hade genomgången Benjamin ;)
Men vad är egentligen kunskap? Vem är det som har sagt att ungkarl måste vara en ogift man eller att 1+2=3?
Detta har blivit en allmän "kunskap" allt eftersom att det har använts, t ex att ordet ungkarl har använts för att beskriva en ogift man. Om man har återknyter till Benjamins inlägg ser man att även om någonting är "vedertaget känt av alla", tåls det att kritiseras. En ungarl är ju ju i grund och botten endast ett ord, och vad är egentligen ett ord? En utandning som vi formar till olika ljud.
Detsamma gäller för 1+2=3. Om man tar tre stycken äpplen och frågar någon: hur många äpplen har du här? Då skulle personen förhoppningsvis svara "tre". Men om man istället skär alla dessa i hälften. Har man man då fortfarande tre äpplen eller sex halva äpplen?
Alla dessa sanningar är inga “absoluta” sanningar eller egentlig kunskap utan snarare en definerad kunskap. Det har bestämts och definerats att "ett äpple" är ett helt äpple, inte ett halvt, eller att ordet ungkarl måste betyda en man som inte är gift, inte en ogift kvinna. Alltså finns det i stor grad anledning att ifrågasätta logiska och matematiska sanning.
Om man tar linjära och icke-linjära ekvationer som exempel: sätt en boll i rullning på ett biljardboll och man kan rent matematiskt räkna ut, med hjälp av vinklar, hastighet etc, var bollen kommer stanna. Men så fort du faktiskt skjuter bollen kommer små variabler som hack i bordet, hål i filten liknande omedelbart störa bollens bana och inom några millisekunder kommer banan se helt annorlunda ut mot vad din logiska sanning sa. Alltså kan man stå och säga att det är en "matematisk sanning" att bollen kommer stanna på ett visst ställe, men detta är inte egentligen fallet.
“Det är dessutom väldigt viktigt att man vågar använda sin analytiska förmåga, att kunna vända och vrida på saker, jämföra, dra slutsatser och liknande. För om Descartes och hans samtida inte studerat och ifrågasatt omvärlden, finns det risk att vi inte skulle sitta här idag, med den tillvaron vi skapat.”
Detta (som Benjamin skrev) tror jag är mycket sant. Det är inte så att man helt plötsligt finner en “absolut sanning”. Det är snarare så att man måste analysera, vrida och vända, jämföra och dra slutsater. Precis som Benjamin sa, och jag tror att det är dagens sanningar, logiska och liknande, är resultatet av personers analyserande av problem och naturen. Att detta var otroligt viktigt för att vårt samhälle skulle kunna utvecklas är nog relativt självklart; men det är fortfarande en “definerad” sanning. En framtagen sanning, inget absolut.
Ja, det kan absolut finnas skäl att ifrågasätta matematiska sanningar. Naturvetenskapliga sanningar överlag bör ifrågasättas efter som de bygger på iakttagelser och resonemang och eftersom det är saker som vi egentligen inte kan veta helt säkert så bör de ifrågasättas. Människan kan inte borra och se vad som finns längst in i jorden, men ändå så tror vi oss veta det. Det kanske egentligen inte är sanning? Naturvetenskapen utvecklas hela tiden på grund av att de ifrågasätts, hade vi inte ifrågasatt naturvetenskapen och förnyat kunskapen skulle den gängse åsikten vara att jorden är platt?
Däremot påstående som att alla ungkarlar är ogifta anser jag inte bör ifrågasättas på samma sätt eftersom det är något som människan själv har kommit på. Människan själv har skapat begreppet ”gift” och ”ogift” och därför behöver det inte ifrågasättas på samma sätt (förutsatt att alla har samma definition på vad en ungkarl är, vilket man kanske inte har och då bör det kanske ifrågasättas...) Fast å andra sidan hur vet jag att det inte bara är jag som har hittat på hela världen, alla människor och i och med det även begreppet ”ungkarl”? Hur vet jag att världen ens finns? På det viset borde allting ifrågasättas. Men man måste nästan utgå ifrån att världen man lever i finns på riktigt annars blir det otroligt jobbigt att leva och allt blir utan vikt. Så länge man förutsätter det kan man säga att ungkarlar är ogifta?
Eftersom definitionen av ungkarl är en ung, ogift man så känns det som en sak man inte riktigt kan ifrågasätta. Det är människan själv som har satt den definitionen. En ungkarl skulle lika gärna kunna heta "stol" men ändå vara en ung, ogift man för det är inte namnet som är av betydelse.
Jag har själv för vana att lägga till ett "eller?" efter frågor och påståenden. Både på skämt och med ett visst allvar. Jag anser inte att man bör sitta och ifrågasätta allt, det är slöseri med tid, men jag tycker ändå att man borde försöka se att det kan finnas fler vinklar att se saker ifrån. Egentligen handlar det nog mer om att jag vill ha mer acceptans i samhället, att man bör bejaka varandras åsikter, än något filosofiskt.
Matematik är i mitt huvud inte logiskt. Dels för att jag knappt besitter något sifferminne så matte har inte någon större betydelse för mig och dels för att man kan inte vara säker. Som Benjamin skrev så har de faktiskt funnit att vissa matematiska formler inte alltid stämmer. Mer belägg för det har jag inte än så jag återkommer en annan dag när jag kan formulera varför lite bättre.
Nej jag tycker inte att det finns någon poäng med att ifrågasätta logiska och matematiska sanningar för om man ifrågasätter all kunskap som finns så kommer man tillslut komma fram till att man inte vet något, utan bara tror. Det enda man vet är att man vet att man tror. Enligt det tankesättet så kommer man ju bara tro en ny sak istället för den gamla.
Fast nu när jag tänker efter så tycker jag nog inte så egentligen. För det som vi tror blir ju vår verklighet och vi vill ju ha en verklighet som är så lik den riktiga verkligheten som möjligt och för att vår verklighetsbild ska stämma så bra överens som möjligt med den riktiga så krävs det att vi ifrågasätter även de mest självklara saker. Idag litar vi blint på vetenskapen, matematiken och logiken. Om någon säger "det är vetenskapligt bevisat..." så är det inte ofta man misstror det som personen berättar. Det är vår tids självklarhet. Men under antikens Grekland hade kanske en replik som "Ett barn är en blandning av kvinnans och mannens gener" möts av lika mycket tvivel som "1+2 är inte alltid =3" gör idag.(eftersom antikerna trodde att barnet bara var mannens avkomma men mognade i kvinnan).
Precis som Amanda, Olivia och Jenny (och fler?) redan skrivit så känns det onödigt att ifrågasätta ett begrepp som vi själva kommit på och endast har ett värde om man använder det i sin riktiga betydelse.
Att ungkarlar är ogifta är trots allt något som vi har kommit på, vår benämning på det. Därför blir det på något sätt lite konstigt att ifrågasätta om detta är rätt eller fel. Men, som Amanda skrev, detta förutsätter ju då att alla har samma definition på ordet. Just "ungkarl" är nog inget ord som många har olika definitioner på, men det finns ju många andra ord som inte har samma betydelse och som då kan tolkas olika.
På något sätt är 2+3 mycket mer logiskt i så fall. Även om man hade bytt ut siffrornas namn hade det fortfarande blivit samma uträkning. Man hade fortfarande haft lika många stenar även om man sa "8+3" och hade två stycken stenar i ena handen och tre i andra. (Sen finns det givetvis andra matematiska lösningar som inte är lika logiska som 2+3-uträkningen.)
Ordet ungkarl har ju kommit till då vi ville ha en term för alla ogifta unga karlar. Varför det blev just ungkarlar vet jag inte, det hade ju lika gärna kunnat bli "ogiftsman" eller något i den stilen. Så denna "logiska" sanning är något som vi människor gjort den till.
Men att 3+2 blir 5 är väl det mest logiska som finns? Om man radar upp först tre äpplen och sedan två och börjar räkna dem så blir det ju fem. Såhär har vi räknat i ett par tusen år så att börja ifrågasätta det nu känns lite konstigt. Sen kan man ju såklart börja diskutera varför ett heter ett och inte två och vice versa. Men det är förhoppningsvis en helt annan diskussion.
Ja, det finns absolut en mening med att ifrågasätta saker. Anledningen till att man från början överhuvudtaget har kommit fram till ”logiska och matematiska sanningar” är ju att man har ifrågasatt verkligheten. Om vi vill få ytterligare kunskap om vår tillvaro krävs det också att vi är nyfikna på den. De ”sanningar” vi känner till är ju i grund och botten gjorda av andra människor, som egentligen vet lika lite om allt som någon annan. Varför ska vi då helt lita på vad de har kommit fram till? Vi kan med säkerhet kanske inte veta något alls, utan bara tro (som Lovisa säger), men vi kan i alla fall spekulera kring saker och kanske komma lite närmare vad vi kallar vår egen livssyn eller livsåskådning.
Precis som de andra också har sagt så är vi säkra på att alla ungkarlar är ogifta på grund av att vi har hittat på begreppet ”ungkarl” och gett det just den betydelsen. Om man inte passar in på betydelsen av ungkarl, så är man helt enkelt inte en ungkarl. Att ifrågasätta definitioner och benämningar vi använder för att beskriva saker, känns onödigt.
Jag satt och tänkte lite till på det här och ändrade mig lite. Trots att det 2+3 inte alltid blir 5 (ex. om vi har 2 kvinnor och 3 män och kvinnorna är gravida så kan slutprodukten bli 7 om barnen föds )så bör det bli det när vi använder oss av den talföljden vi har. Enligt det system vi har är 2+3 = 5, sen kanske det inte alltid kommer vara det bästa sättet att räkna på det har vi ingen aning om.
Jag tycker fortfarande inte att är till någon större nytta att diskutera "ungkarl" men det kan ändå inte räknas som en absolut sanning. Tänk om man om några år skulle börja använda ordet "ungkarl" och då istället betyder "ung man som drar runt på krogen och letar efter kvinnor". Då har det inte samma definition längre.
Jag känner ofta att det inte finns någonting här i världen som är logiskt. Hela vår existens tycks för mig ologisk och det som vi kallar livet vet vi egentligen väldigt lite om. Vi människor bestämmer saker som vi anser vara logiskt, till exempel att 2+3=5 och att ungkarlar är ogifta, för det ger oss ett litet betryggande svar för stunden. Det känns skönt för oss människor, som alltid vill ha svar på alla livets osvarbara frågor, att för en minut kunna förlita sig på vår egenpåkomna logik. Människan känner sig med hjälp av logiken mindre liten i den stora världen och att hon har kommit ett steg närmare sanningen. Typiska existentiella och religiösa frågor som ”Var tar rymden slut?” och ”Finns det ett liv efter döden?” skrämmer människan för på dessa frågor finns inga logiska svar. Men logiska och matematiska sanningar däremot är betryggande för människan. Här är det vi som har kontrollen, det är vi som kan svara på frågan.
Men finns det då någon poäng med att ifrågasätta dessa logiska sanningar? Självklart finns de det. För om vi tänker efter riktigt noga så är de logiska svaren och sanningarna inte logiska alls. Definitionen av ungkarl; en ogift man, behöver ju inte alls det stämma. Ungkarlen kanske har sambo eller är en kvinna som ser sig själv som en man. Och om vi drar det ännu längre; kan inte en ungkarl likväl vara en ung man? Vi har fått lära oss en endaste logisk sanning av definitionen ungkarl men egentligen finns det flera stycken. Det samma gäller den matematiska sanningen att 3+2=5. Vad betyder det, egentligen? För en person som aldrig stött på matematik i denna form säger dessa siffror och tecken personen ingenting. Och även det faktumet att 3+2 inte alltid blir 5 som Amanda nämnde tidigare gör den så kallade matematiska sanningen mycket ologisk. Allting kan ifrågasättas, även logiken. Och allt bör ifrågasättas, det finns ingenting som en gång varit logiskt som för alltid kommer vara det.
Jag kan hålla med Lovisa en aning i hennes inlägg om att det inte borde finnas skäl till att ifrågasätta logiska och matematiska sanningar. Det är ju trots allt det vi grundar våra liv på och om dessa sanningar hade ifrågasats konstant skulle vi inte veta vad som var in eller ut. Och eftersom att människor strävar efter trygghet skulle det inte funka så bra om vi gick runt och var osäkra på vad som var sant och inte sant. Det är i så fall bättre att utgå från det som är näsmast verkligheten, alltså det som fungerar bäst tillsammans med allt annat i världen.
Dock har jag en liten fundering på om man ska ifrågasätta att till exempel 1+1 = 2. Jag kan hålla med Cajsas teori att om man tar ett äpple i ena handen och ett i det andra och sätter ihop det så blir dem till två, eftersom det alltid har varit så och det är väl det mest logiska om man tittar på det. Men om man tänker med endast siffror skulle 1+1 lika gärna kunna bli 11... eller? Bara en tanke.
Påståendet "Alla ungkarlar är män som inte är gifta" är korrekt för den som anser att definitionen av en ungkarl är en man som inte är gift. De flesta människor definierar en ungkarl som en man som är ogift och detta är förstås normen. Ordet ungkarl är konstruerat av oss människor för att vi ska ge definitionen ett namn, om ordet ungkarl kan betyda vad som helst så är det ju inte någon mening med att hitta på ett ord. Ordet hade lika gärna kunna varit saxgrolm ,eller något annat ord, men det hade fortfarande betytt samma sak, alltså en man som inte är gift.
Nu har jag inte lusläst alla inlägg, men jag tycker Sanna sätter fingret på vad jag vill säga. Vi har själva skapat benämningen "ungkarl", varför skulle det då finnas någon mening med att ifrågasätta det då? Men det är klart, benämningen kan ju ändras så småningom och (som flera skrivit) få en annan betydelse i framtiden. Det ger oss dock ingen anledning för oss att ifrågasätta ordet i nuläget, för just nu är ungkarl benämningen på ogifta män, oavsett vad det betyder i framtiden. Om vi sedan väljer att ifrågasätta alltings förgänglighet... ja då kan vi också ifrågasätta benämningen ungkarl. Men det känns ju meningslöst om något.
Det finns alltid själ att ifrågasätta saker, man måste bara hitta sätt sak att ifrågasätta. Det finns tydligen väldigt smarta matematiker som på någon vänster hävdar att 1+1=3. Medans det för oss andra självklart är 2. För matematikern är det självklart att det blir 3 medans det blir 2 för oss andra dödliga. Det är två sätt att se på samma sak båda har rätt på sitt sätt. Klart att det finns själ att ifrågasätta. Vi kan inte vara säkra på att ungkarlar är ogifta. De kan leva som ungkarlar medans de för några årsedan gifte sig tidigt, lämnade kvinnan och nu har glömt alltihop. För oss som inte vet om hans historia är han en ungkarl medans han för sitt inre, i alla fall juridiskt sett, fortfarande är gift.
Det finns absolut anledning att ifrågasätta all kunskap. Den vetenskapliga kunskap som vi har idag grundar sig ofta på annan vetenskaplig kunskap. Hm... Låter inte det lite som tendenskriteriet (inom källkritik)? Bara för att någonting är så kallat ”vetenskapligt bevisat” behöver väl inte det betyda att det alltid kommer att vara en absolut sann kunskap. Det vi trodde att vi visste förr tycker vi idag är fel. Vi ändrar ofta inställning, och det hade vi inte kunnat göra om vi inte hade ifrågasatt saker från första början. Vi kan inte snöa in oss på att vi vet någonting, eftersom utveckling delvis bygger på nyfikenhet. Visst kan vi kanske vara nyfikna utan att ifrågasätta allting, men om vi inte vågar svälja vår stolthet och erkänna att vi faktiskt hade fel, då står vi bara och stampar på samma ställe. Alla har olika uppfattningar om saker och ting, och det är en annan stor anledning till att man bör ifrågasätta allt. Ett påstående kan betyda olika saker för olika människor. Visserligen har de flesta samma uppfattning om vad en ungkarl är, och i så fall är det ingen mening med att ifrågasätta ifall alla ungkarlar är ogifta som de flesta redan har sagt. Det är dock inte omöjligt att någon tror att en ungkarl bara är en ung karl, och då kan han mycket väl vara en ung karl och gift på samma gång. I så fall är det väl värt att ifrågasätta.
Jag tycker att man måste ifrågasätta en del saker. Det är när vi funderar och frågar som nya idéer och ny kunskap uppstår. Men som många redan har nämnt så finns det en del saker som vi vet eftersom det är en allmän kunskap och något som alltid har varit så. Problemet med den kunskapen kan vara att man inte är helt säker på att den är sann men vi har ju uppfattningen om det.
Vad det gäller matematiska sanningar så finns det ju ett allmänt sätt att räkna på och alla människor lär sig det på samma sätt. Det är ändå inte nödvändigtvis en sanning men om alla använder sig av det blir det ju något som alla tror på. Men är man inne på den linjen som Amanda var så kan det bli fler om det till exempel handlar om gravida personer.
Det finns även saker som man kan bli lite smått galen av att fundera på, till exempel om det finns ett liv efter döden eller om det finns något utanför vårt universum. Saker som man inte kan kontrollera, som man inte vet och som man inte kan lära sig. Det är sådant man får acceptera, bilda sig en uppfattning om och tro eller inte tro på det.
Men för att återgå till frågan så tycker jag man ska ifrågasätta en del saker men inte allt, handlar 2+3=5 om rent matematiska lösningar tycker jag man ska lita på sin egen kunskap om att det stämmer men handlar det om att annat sammanhang som Amanda var inne på så kan man fundera på om man ska ifrågasätta det. Men egentligen så är de ju inte 5 personer längre i Amandas exempel, de är ju fler personer om kvinnorna är gravida.
Mycket av det vi vet är något som vi har läst någonstans eller fått det berättat för oss. Till exempel så har vi uppfattningen att ungkarlar är ogifta män. Det är någon som har kommit på det och sedan har andra människor tagit efter det och det har nu blivit en sak som alla tycker är självklar. Man kan ifrågasätta det men eftersom många accepterar det så är det kanske inte så många som tycker det är nödvändigt att diskutera för alla vet ju redan hur det är. Problemet är dock att man inte vet om det är sant. Men en del saker får vi acceptera och så länge människor menar det samma så fungerar det. Då är det sann eller falsk kunskap för alla och då blir den i princip sann eftersom alla tycker samma sak och uppfattar det lika. De som kanske inte uppfattar det likadant som majoriteten kan få problem och man kan ju inte veta vem som egentligen har rätt. I vissa sammanhang är det kanske ändå bättre att hålla sig till majoriteten. Om man inte sitter på ny kunskap som kan bevisa något annat. Man måste alltid kunna grunda sina åsikter på någonting och ska man kunna övertala en stor massa måste man ha bra argument. Det kan fungera men det kan också bli svårt.
Kort och gått tycker jag att vi ska ifrågasätta en del saker för att komma någonstans men en del saker som vi ifrågasätter bidrar bara till fler frågetecken och att man står still och stampar istället för att gå fram.
Vi har själva skapat definitionen av ungkarl, att de är en ogift man och därför finns det en säkerhet hos oss att detta stämmer. Men egentligen är det inte helt logisk om man tittar på ordets sammansättning. Varför talar man om en ogift ung man när det ordet egentligen bara innehåller ung och karl. Kanske kan man genom att ifrågasätta definitionen komma fram till en ny som faktiskt är mer logiskt, på samma sätt som man har kommit fram till nya upptäckter och resultat genom att ifrågasätta existerande förklaringar inom vetenskapen. Men som jag nämnt någonstans tidigare ser jag inte poängen med att ”överifrågasätta”. Samtidigt som man har ett kritiskt förhållningssätt tror jag man måste acceptera vissa saker för att man ska komma vidare. Att 2 + 3 = 5 känns väldigt logiskt och jag har svårt att se hur ifrågasättande av detta skulle kunna leda till ett nytt och bättre resultat.
Det finns inte mycket här i världen om vilket vi kan säga "det här är sant", förutom just dessa logiska sanningar. Saker så simpla och enkla att alla kan förstå att de stämmer, kan man tycka. Att ifrågasätta saker och ting är viktigt såklart, för samhällets skull, men det gäller knappast om ett plus ett är två eller om ungkarlar är ogifta. Börjar man ifrågasätta sådana enkla sanningar kommer man helt att rasera grunden som alla mer avancerade påståenden, helt i onödan för att man ifrågasätter något som inte behöver ifrågasättas.
Att ifrågasätta något som är vedertaget känt av "alla", som till exempel den "gyllene metern" i Paris (tror jag), kan fylla ganska många funktioner. För det första är det alltid nyttigt att kunna granska saker kritiskt i ens omgivning, både ur ett både politiskt perspektiv, och ett egenvinnande, alla ska kunna känna att de är egentänkande varelser.
SvaraRaderaDet är dessutom väldigt viktigt att man vågar använda sin analytiska förmåga, att kunna vända och vrida på saker, jämföra, dra slutsatser och liknande. För om Descartes och hans samtida inte studerat och ifrågasatt omvärlden, finns det risk att vi inte skulle sitta här idag, med den tillvaron vi skapat.
Dessutom, är det väldigt svårt att bestämma vilken kunskap som är "säker" och vilken som inte är det. Jag tror snarare att det är smartare att utgå från att _ingen_ kunskap kan stämma, om det så är till 1 eller 99%. För om vi alltid utgått från det, hade vi fortfarande varit fast i en geocentrisk världsbild. Och därför går det inte att säga att "alla kommer dö" eftersom man mycket väl skulle kunna uppfinna sätt i framtiden att motverka detta. Precis som man tagit fram nya matematiska formler som bestrider att 1+1 nödvändigtvis måste bli 0.
Poängen är att det(i rimlig mån) alltid kan vara bidragande att ifrågasätta om det finns en baktanke som stödjer ens funderingar. Det är den typen av diskussion som driver kunskap framåt.
Jag tycker att det är löjligt att ifrågasätta t.ex. att alla ungkarlar är ogifta. Vi har skapat definitionen "ungkarl" för att benämna ett speciellt tillstånd, och om någon är gift är det därför omöjligt att vara en ungkarl.
SvaraRaderaJag anser inte, till skillnad från Benjamin, att all kunskap bör ifrågasättas. Vissa ord används för att beskriva exakta förhållanden, det är därför inte på något sätt logiskt att ifrågasätta om dessa ord verkligen innebär vad man tror att de gör. Benämningar på redan existerande tillstånd är just det, en fast benämning, man kan inte böja på dessa uttryck hur som helst. Om en ungkarl skulle vara en gift man så skulle ordet i sig helt förlora sin betydelse, och därmed sitt värde. Orden får sitt värde, och sitt kunskapsvärde, efter hur vi använder dem. Så länge vi använder språket korrekt och kallar just en ogift man för ungkarl, och ingen annan, så kan vi vara säkra på att vad vi uttrycker är korrekt och har ett fast kunskapsvärde.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaHärligt att du kört igång innan vi ens hade genomgången Benjamin ;)
SvaraRaderaMen vad är egentligen kunskap? Vem är det som har sagt att ungkarl måste vara en ogift man eller att 1+2=3?
Detta har blivit en allmän "kunskap" allt eftersom att det har använts, t ex att ordet ungkarl har använts för att beskriva en ogift man. Om man har återknyter till Benjamins inlägg ser man att även om någonting är "vedertaget känt av alla", tåls det att kritiseras. En ungarl är ju ju i grund och botten endast ett ord, och vad är egentligen ett ord? En utandning som vi formar till olika ljud.
Detsamma gäller för 1+2=3. Om man tar tre stycken äpplen och frågar någon: hur många äpplen har du här? Då skulle personen förhoppningsvis svara "tre". Men om man istället skär alla dessa i hälften. Har man man då fortfarande tre äpplen eller sex halva äpplen?
Alla dessa sanningar är inga “absoluta” sanningar eller egentlig kunskap utan snarare en definerad kunskap. Det har bestämts och definerats att "ett äpple" är ett helt äpple, inte ett halvt, eller att ordet ungkarl måste betyda en man som inte är gift, inte en ogift kvinna. Alltså finns det i stor grad anledning att ifrågasätta logiska och matematiska sanning.
Om man tar linjära och icke-linjära ekvationer som exempel: sätt en boll i rullning på ett biljardboll och man kan rent matematiskt räkna ut, med hjälp av vinklar, hastighet etc, var bollen kommer stanna. Men så fort du faktiskt skjuter bollen kommer små variabler som hack i bordet, hål i filten liknande omedelbart störa bollens bana och inom några millisekunder kommer banan se helt annorlunda ut mot vad din logiska sanning sa. Alltså kan man stå och säga att det är en "matematisk sanning" att bollen kommer stanna på ett visst ställe, men detta är inte egentligen fallet.
“Det är dessutom väldigt viktigt att man vågar använda sin analytiska förmåga, att kunna vända och vrida på saker, jämföra, dra slutsatser och liknande. För om Descartes och hans samtida inte studerat och ifrågasatt omvärlden, finns det risk att vi inte skulle sitta här idag, med den tillvaron vi skapat.”
Detta (som Benjamin skrev) tror jag är mycket sant. Det är inte så att man helt plötsligt finner en “absolut sanning”. Det är snarare så att man måste analysera, vrida och vända, jämföra och dra slutsater. Precis som Benjamin sa, och jag tror att det är dagens sanningar, logiska och liknande, är resultatet av personers analyserande av problem och naturen. Att detta var otroligt viktigt för att vårt samhälle skulle kunna utvecklas är nog relativt självklart; men det är fortfarande en “definerad” sanning. En framtagen sanning, inget absolut.
Ja, det kan absolut finnas skäl att ifrågasätta matematiska sanningar. Naturvetenskapliga sanningar överlag bör ifrågasättas efter som de bygger på iakttagelser och resonemang och eftersom det är saker som vi egentligen inte kan veta helt säkert så bör de ifrågasättas. Människan kan inte borra och se vad som finns längst in i jorden, men ändå så tror vi oss veta det. Det kanske egentligen inte är sanning? Naturvetenskapen utvecklas hela tiden på grund av att de ifrågasätts, hade vi inte ifrågasatt naturvetenskapen och förnyat kunskapen skulle den gängse åsikten vara att jorden är platt?
SvaraRaderaDäremot påstående som att alla ungkarlar är ogifta anser jag inte bör ifrågasättas på samma sätt eftersom det är något som människan själv har kommit på. Människan själv har skapat begreppet ”gift” och ”ogift” och därför behöver det inte ifrågasättas på samma sätt (förutsatt att alla har samma definition på vad en ungkarl är, vilket man kanske inte har och då bör det kanske ifrågasättas...) Fast å andra sidan hur vet jag att det inte bara är jag som har hittat på hela världen, alla människor och i och med det även begreppet ”ungkarl”? Hur vet jag att världen ens finns? På det viset borde allting ifrågasättas. Men man måste nästan utgå ifrån att världen man lever i finns på riktigt annars blir det otroligt jobbigt att leva och allt blir utan vikt. Så länge man förutsätter det kan man säga att ungkarlar är ogifta?
Eftersom definitionen av ungkarl är en ung, ogift man så känns det som en sak man inte riktigt kan ifrågasätta. Det är människan själv som har satt den definitionen. En ungkarl skulle lika gärna kunna heta "stol" men ändå vara en ung, ogift man för det är inte namnet som är av betydelse.
SvaraRaderaJag har själv för vana att lägga till ett "eller?" efter frågor och påståenden. Både på skämt och med ett visst allvar. Jag anser inte att man bör sitta och ifrågasätta allt, det är slöseri med tid, men jag tycker ändå att man borde försöka se att det kan finnas fler vinklar att se saker ifrån. Egentligen handlar det nog mer om att jag vill ha mer acceptans i samhället, att man bör bejaka varandras åsikter, än något filosofiskt.
Matematik är i mitt huvud inte logiskt. Dels för att jag knappt besitter något sifferminne så matte har inte någon större betydelse för mig och dels för att man kan inte vara säker. Som Benjamin skrev så har de faktiskt funnit att vissa matematiska formler inte alltid stämmer. Mer belägg för det har jag inte än så jag återkommer en annan dag när jag kan formulera varför lite bättre.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaNej jag tycker inte att det finns någon poäng med att ifrågasätta logiska och matematiska sanningar för om man ifrågasätter all kunskap som finns så kommer man tillslut komma fram till att man inte vet något, utan bara tror. Det enda man vet är att man vet att man tror. Enligt det tankesättet så kommer man ju bara tro en ny sak istället för den gamla.
SvaraRaderaFast nu när jag tänker efter så tycker jag nog inte så egentligen. För det som vi tror blir ju vår verklighet och vi vill ju ha en verklighet som är så lik den riktiga verkligheten som möjligt och för att vår verklighetsbild ska stämma så bra överens som möjligt med den riktiga så krävs det att vi ifrågasätter även de mest självklara saker. Idag litar vi blint på vetenskapen, matematiken och logiken. Om någon säger "det är vetenskapligt bevisat..." så är det inte ofta man misstror det som personen berättar. Det är vår tids självklarhet. Men under antikens Grekland hade kanske en replik som "Ett barn är en blandning av kvinnans och mannens gener" möts av lika mycket tvivel som "1+2 är inte alltid =3" gör idag.(eftersom antikerna trodde att barnet bara var mannens avkomma men mognade i kvinnan).
Precis som Amanda, Olivia och Jenny (och fler?) redan skrivit så känns det onödigt att ifrågasätta ett begrepp som vi själva kommit på och endast har ett värde om man använder det i sin riktiga betydelse.
Att ungkarlar är ogifta är trots allt något som vi har kommit på, vår benämning på det. Därför blir det på något sätt lite konstigt att ifrågasätta om detta är rätt eller fel. Men, som Amanda skrev, detta förutsätter ju då att alla har samma definition på ordet. Just "ungkarl" är nog inget ord som många har olika definitioner på, men det finns ju många andra ord som inte har samma betydelse och som då kan tolkas olika.
SvaraRaderaPå något sätt är 2+3 mycket mer logiskt i så fall. Även om man hade bytt ut siffrornas namn hade det fortfarande blivit samma uträkning. Man hade fortfarande haft lika många stenar även om man sa "8+3" och hade två stycken stenar i ena handen och tre i andra. (Sen finns det givetvis andra matematiska lösningar som inte är lika logiska som 2+3-uträkningen.)
Ordet ungkarl har ju kommit till då vi ville ha en term för alla ogifta unga karlar. Varför det blev just ungkarlar vet jag inte, det hade ju lika gärna kunnat bli "ogiftsman" eller något i den stilen. Så denna "logiska" sanning är något som vi människor gjort den till.
SvaraRaderaMen att 3+2 blir 5 är väl det mest logiska som finns? Om man radar upp först tre äpplen och sedan två och börjar räkna dem så blir det ju fem. Såhär har vi räknat i ett par tusen år så att börja ifrågasätta det nu känns lite konstigt. Sen kan man ju såklart börja diskutera varför ett heter ett och inte två och vice versa. Men det är förhoppningsvis en helt annan diskussion.
Ja, det finns absolut en mening med att ifrågasätta saker. Anledningen till att man från början överhuvudtaget har kommit fram till ”logiska och matematiska sanningar” är ju att man har ifrågasatt verkligheten. Om vi vill få ytterligare kunskap om vår tillvaro krävs det också att vi är nyfikna på den. De ”sanningar” vi känner till är ju i grund och botten gjorda av andra människor, som egentligen vet lika lite om allt som någon annan. Varför ska vi då helt lita på vad de har kommit fram till? Vi kan med säkerhet kanske inte veta något alls, utan bara tro (som Lovisa säger), men vi kan i alla fall spekulera kring saker och kanske komma lite närmare vad vi kallar vår egen livssyn eller livsåskådning.
SvaraRaderaPrecis som de andra också har sagt så är vi säkra på att alla ungkarlar är ogifta på grund av att vi har hittat på begreppet ”ungkarl” och gett det just den betydelsen. Om man inte passar in på betydelsen av ungkarl, så är man helt enkelt inte en ungkarl. Att ifrågasätta definitioner och benämningar vi använder för att beskriva saker, känns onödigt.
Jag satt och tänkte lite till på det här och ändrade mig lite. Trots att det 2+3 inte alltid blir 5 (ex. om vi har 2 kvinnor och 3 män och kvinnorna är gravida så kan slutprodukten bli 7 om barnen föds )så bör det bli det när vi använder oss av den talföljden vi har. Enligt det system vi har är 2+3 = 5, sen kanske det inte alltid kommer vara det bästa sättet att räkna på det har vi ingen aning om.
SvaraRaderaJag tycker fortfarande inte att är till någon större nytta att diskutera "ungkarl" men det kan ändå inte räknas som en absolut sanning. Tänk om man om några år skulle börja använda ordet "ungkarl" och då istället betyder "ung man som drar runt på krogen och letar efter kvinnor". Då har det inte samma definition längre.
Jag känner ofta att det inte finns någonting här i världen som är logiskt. Hela vår existens tycks för mig ologisk och det som vi kallar livet vet vi egentligen väldigt lite om. Vi människor bestämmer saker som vi anser vara logiskt, till exempel att 2+3=5 och att ungkarlar är ogifta, för det ger oss ett litet betryggande svar för stunden. Det känns skönt för oss människor, som alltid vill ha svar på alla livets osvarbara frågor, att för en minut kunna förlita sig på vår egenpåkomna logik. Människan känner sig med hjälp av logiken mindre liten i den stora världen och att hon har kommit ett steg närmare sanningen. Typiska existentiella och religiösa frågor som ”Var tar rymden slut?” och ”Finns det ett liv efter döden?” skrämmer människan för på dessa frågor finns inga logiska svar. Men logiska och matematiska sanningar däremot är betryggande för människan. Här är det vi som har kontrollen, det är vi som kan svara på frågan.
SvaraRaderaMen finns det då någon poäng med att ifrågasätta dessa logiska sanningar? Självklart finns de det. För om vi tänker efter riktigt noga så är de logiska svaren och sanningarna inte logiska alls. Definitionen av ungkarl; en ogift man, behöver ju inte alls det stämma. Ungkarlen kanske har sambo eller är en kvinna som ser sig själv som en man. Och om vi drar det ännu längre; kan inte en ungkarl likväl vara en ung man? Vi har fått lära oss en endaste logisk sanning av definitionen ungkarl men egentligen finns det flera stycken. Det samma gäller den matematiska sanningen att 3+2=5. Vad betyder det, egentligen? För en person som aldrig stött på matematik i denna form säger dessa siffror och tecken personen ingenting. Och även det faktumet att 3+2 inte alltid blir 5 som Amanda nämnde tidigare gör den så kallade matematiska sanningen mycket ologisk. Allting kan ifrågasättas, även logiken. Och allt bör ifrågasättas, det finns ingenting som en gång varit logiskt som för alltid kommer vara det.
Jag kan hålla med Lovisa en aning i hennes inlägg om att det inte borde finnas skäl till att ifrågasätta logiska och matematiska sanningar. Det är ju trots allt det vi grundar våra liv på och om dessa sanningar hade ifrågasats konstant skulle vi inte veta vad som var in eller ut. Och eftersom att människor strävar efter trygghet skulle det inte funka så bra om vi gick runt och var osäkra på vad som var sant och inte sant. Det är i så fall bättre att utgå från det som är näsmast verkligheten, alltså det som fungerar bäst tillsammans med allt annat i världen.
SvaraRaderaDock har jag en liten fundering på om man ska ifrågasätta att till exempel 1+1 = 2. Jag kan hålla med Cajsas teori att om man tar ett äpple i ena handen och ett i det andra och sätter ihop det så blir dem till två, eftersom det alltid har varit så och det är väl det mest logiska om man tittar på det. Men om man tänker med endast siffror skulle 1+1 lika gärna kunna bli 11... eller? Bara en tanke.
Påståendet "Alla ungkarlar är män som inte är gifta" är korrekt för den som anser att definitionen av en ungkarl är en man som inte är gift. De flesta människor definierar en ungkarl som en man som är ogift och detta är förstås normen. Ordet ungkarl är konstruerat av oss människor för att vi ska ge definitionen ett namn, om ordet ungkarl kan betyda vad som helst så är det ju inte någon mening med att hitta på ett ord. Ordet hade lika gärna kunna varit saxgrolm ,eller något annat ord, men det hade fortfarande betytt samma sak, alltså en man som inte är gift.
SvaraRaderaNu har jag inte lusläst alla inlägg, men jag tycker Sanna sätter fingret på vad jag vill säga. Vi har själva skapat benämningen "ungkarl", varför skulle det då finnas någon mening med att ifrågasätta det då? Men det är klart, benämningen kan ju ändras så småningom och (som flera skrivit) få en annan betydelse i framtiden. Det ger oss dock ingen anledning för oss att ifrågasätta ordet i nuläget, för just nu är ungkarl benämningen på ogifta män, oavsett vad det betyder i framtiden. Om vi sedan väljer att ifrågasätta alltings förgänglighet... ja då kan vi också ifrågasätta benämningen ungkarl. Men det känns ju meningslöst om något.
SvaraRaderaDet finns alltid själ att ifrågasätta saker, man måste bara hitta sätt sak att ifrågasätta. Det finns tydligen väldigt smarta matematiker som på någon vänster hävdar att 1+1=3. Medans det för oss andra självklart är 2. För matematikern är det självklart att det blir 3 medans det blir 2 för oss andra dödliga. Det är två sätt att se på samma sak båda har rätt på sitt sätt. Klart att det finns själ att ifrågasätta. Vi kan inte vara säkra på att ungkarlar är ogifta. De kan leva som ungkarlar medans de för några årsedan gifte sig tidigt, lämnade kvinnan och nu har glömt alltihop. För oss som inte vet om hans historia är han en ungkarl medans han för sitt inre, i alla fall juridiskt sett, fortfarande är gift.
SvaraRaderaDet finns absolut anledning att ifrågasätta all kunskap. Den vetenskapliga kunskap som vi har idag grundar sig ofta på annan vetenskaplig kunskap. Hm... Låter inte det lite som tendenskriteriet (inom källkritik)? Bara för att någonting är så kallat ”vetenskapligt bevisat” behöver väl inte det betyda att det alltid kommer att vara en absolut sann kunskap. Det vi trodde att vi visste förr tycker vi idag är fel. Vi ändrar ofta inställning, och det hade vi inte kunnat göra om vi inte hade ifrågasatt saker från första början. Vi kan inte snöa in oss på att vi vet någonting, eftersom utveckling delvis bygger på nyfikenhet. Visst kan vi kanske vara nyfikna utan att ifrågasätta allting, men om vi inte vågar svälja vår stolthet och erkänna att vi faktiskt hade fel, då står vi bara och stampar på samma ställe.
SvaraRaderaAlla har olika uppfattningar om saker och ting, och det är en annan stor anledning till att man bör ifrågasätta allt. Ett påstående kan betyda olika saker för olika människor. Visserligen har de flesta samma uppfattning om vad en ungkarl är, och i så fall är det ingen mening med att ifrågasätta ifall alla ungkarlar är ogifta som de flesta redan har sagt. Det är dock inte omöjligt att någon tror att en ungkarl bara är en ung karl, och då kan han mycket väl vara en ung karl och gift på samma gång. I så fall är det väl värt att ifrågasätta.
Jag tycker att man måste ifrågasätta en del saker. Det är när vi funderar och frågar som nya idéer och ny kunskap uppstår. Men som många redan har nämnt så finns det en del saker som vi vet eftersom det är en allmän kunskap och något som alltid har varit så. Problemet med den kunskapen kan vara att man inte är helt säker på att den är sann men vi har ju uppfattningen om det.
SvaraRaderaVad det gäller matematiska sanningar så finns det ju ett allmänt sätt att räkna på och alla människor lär sig det på samma sätt. Det är ändå inte nödvändigtvis en sanning men om alla använder sig av det blir det ju något som alla tror på. Men är man inne på den linjen som Amanda var så kan det bli fler om det till exempel handlar om gravida personer.
Det finns även saker som man kan bli lite smått galen av att fundera på, till exempel om det finns ett liv efter döden eller om det finns något utanför vårt universum. Saker som man inte kan kontrollera, som man inte vet och som man inte kan lära sig. Det är sådant man får acceptera, bilda sig en uppfattning om och tro eller inte tro på det.
Men för att återgå till frågan så tycker jag man ska ifrågasätta en del saker men inte allt, handlar 2+3=5 om rent matematiska lösningar tycker jag man ska lita på sin egen kunskap om att det stämmer men handlar det om att annat sammanhang som Amanda var inne på så kan man fundera på om man ska ifrågasätta det. Men egentligen så är de ju inte 5 personer längre i Amandas exempel, de är ju fler personer om kvinnorna är gravida.
Mycket av det vi vet är något som vi har läst någonstans eller fått det berättat för oss. Till exempel så har vi uppfattningen att ungkarlar är ogifta män. Det är någon som har kommit på det och sedan har andra människor tagit efter det och det har nu blivit en sak som alla tycker är självklar. Man kan ifrågasätta det men eftersom många accepterar det så är det kanske inte så många som tycker det är nödvändigt att diskutera för alla vet ju redan hur det är. Problemet är dock att man inte vet om det är sant. Men en del saker får vi acceptera och så länge människor menar det samma så fungerar det. Då är det sann eller falsk kunskap för alla och då blir den i princip sann eftersom alla tycker samma sak och uppfattar det lika. De som kanske inte uppfattar det likadant som majoriteten kan få problem och man kan ju inte veta vem som egentligen har rätt. I vissa sammanhang är det kanske ändå bättre att hålla sig till majoriteten. Om man inte sitter på ny kunskap som kan bevisa något annat. Man måste alltid kunna grunda sina åsikter på någonting och ska man kunna övertala en stor massa måste man ha bra argument. Det kan fungera men det kan också bli svårt.
Kort och gått tycker jag att vi ska ifrågasätta en del saker för att komma någonstans men en del saker som vi ifrågasätter bidrar bara till fler frågetecken och att man står still och stampar istället för att gå fram.
Vi har själva skapat definitionen av ungkarl, att de är en ogift man och därför finns det en säkerhet hos oss att detta stämmer. Men egentligen är det inte helt logisk om man tittar på ordets sammansättning. Varför talar man om en ogift ung man när det ordet egentligen bara innehåller ung och karl. Kanske kan man genom att ifrågasätta definitionen komma fram till en ny som faktiskt är mer logiskt, på samma sätt som man har kommit fram till nya upptäckter och resultat genom att ifrågasätta existerande förklaringar inom vetenskapen.
SvaraRaderaMen som jag nämnt någonstans tidigare ser jag inte poängen med att ”överifrågasätta”. Samtidigt som man har ett kritiskt förhållningssätt tror jag man måste acceptera vissa saker för att man ska komma vidare.
Att 2 + 3 = 5 känns väldigt logiskt och jag har svårt att se hur ifrågasättande av detta skulle kunna leda till ett nytt och bättre resultat.
Det finns inte mycket här i världen om vilket vi kan säga "det här är sant", förutom just dessa logiska sanningar. Saker så simpla och enkla att alla kan förstå att de stämmer, kan man tycka. Att ifrågasätta saker och ting är viktigt såklart, för samhällets skull, men det gäller knappast om ett plus ett är två eller om ungkarlar är ogifta. Börjar man ifrågasätta sådana enkla sanningar kommer man helt att rasera grunden som alla mer avancerade påståenden, helt i onödan för att man ifrågasätter något som inte behöver ifrågasättas.
SvaraRadera